Min stackars katt

Har varit till veterinären för andra gången under alla år. Förra gången var det kastrering nu var det lite allvarligare och kostade lite mer (3377 sekiner + dietfoder!). Allt började strax före påsk. Hogan började kräkas. Katter gör ju det emellanåt, spyr upp lite hårbollar mm. Så vi tog inte så stor notis om det. Fixade att någon kom hit och gav honom mat och vatten när vi åkte till Gotland för att hämta Björns bohag. Men någon kattvakt hade inte behövts. Hogan åt inget, han drack däremot vatten. Vi vet ju sen tidigare att det brukar ätas mer ute än inne under denna årstid men lite torrfoder brukar också slinka ner. Fast nu hade han inte ätit något från torsdag kväll till söndag kväll verkade det som. När vi kom hem var han inte så väldigt pigg som han brukar vara och han kräktes en hel del. Så fort han ätit så kräktes han. Vi slutade upp med torrfodret och gav honom a-fil och yoghurt i stället men kräkningarna upphörde inte. På fredag fick jag ett mail till jobbet med en uschbild, gult kräks på köksgolvet. Jag ringde till veterinären som sa att det kunde vara allt från slemhinnorna till levern eller njurarna. På honom lät det som om vi inte skulle ha någon katt att komma hem till om några dagar.

Helgen kom och gick men Hogan blev inte bättre varför vi åkte till djurkliniken med honom på måndagen. Där behöll de honom under dagen. Gav honom dropp, b-vitamin, medel mot kräkningar och röntgade honom och upptäckte att det satt något långt ner i tjocktarmen. Så vi fick hem honom igen på kvällen med kanylen från droppet kvar i frambenet och förhållningsorder att inte släppa ut honom under natten. Och det är inte lätt! Att hålla vår katt inne är som att försöka hindra räven från att jaga höns. Lite jobbigt med andra ord. Vi gjorde vad vi kunde men maken vaknade vid fyratiden och gick ner till katten som nästan hade lyckats få bort kanylen och bestämt sig för att ta sig ut trots att det stod en tung plastlåda i vägen framför kattluckan (som var låst). Kanylen togs bort och Hogan släpptes ut. Men han kom snart in igen.  Och nu går vi och väntar på att han ska bli som sitt gamla jag igen. Det tar nog lite tid och vi vet ju inte om han har fått ut det som syntes på röntgen. Men vi gav honom lite parafinolja och det ska ju fungera som ricinolja på människor och hjälpa till för att få fart på systemet. Nu äter och dricker han ju igen och det är väl ett bra tecken.

Den som lever får se.

Helgerna inte bara går fort - de rasar iväg!!!

Påsken försvann nästan utan att jag hann märka det. Vi begav oss hemifrån kl 03.00 på långfredagen och var framme i Visby nästan 12 timmar senare. Det var kul att träffa Böna. Vi gick ut och åt på Ryska gården där far och son inmundigade var sin portion med kroppkakor och stekt fläsk. Själv höll jag mig till det som jag tycker är förknippat med Gotland - lamm. En riktigt het lammgryta blev det för min del. Mums. Sen tog vi en promenad ner till hamnen och åt var sin glass. Vädret var hyfsat. Solen sken men det var inte så vansinnigt varmt som man skulle önskat. Men det var rätt bra lä vid glasskrogen så det gick att sitta ute i alla fall. Vi tog bilen ner till Djupvik och tittade på solnedgången. Ön där ute tror jag är Lilla Karlsö. Stora Karlsö, som är ett naturreservat med rikt fågelliv. Det finns tydligen bara några däggdjur där ute, skogshare och några arter fladdermöss.

Påskaftonen inleddes med att vi fick träffa Björn flickvän Albertina  vi tog en tur ner till Hoburgen, längst ner i söder.  

Efter lunch där åkte vi till Holmshällar. Vi promenerade ner till stranden och det var riktigt gott i solen tills den helt plötsligt gick i moln och skaddan drog in över land. 

Det kom en man på cykel som promenerade bort utefter sandstranden och han försvann, bildligt talat, in i dimman.

Vi återvände till Visby och började fylla bilen med flyttlådor. Det var lite problematiskt att få till det för Björn har en spegel som år 1.45x1.05 och den skulle ju helst vara hel när vi kom hem. Det är ju tur att vi har en C5 kombi och den var fullknôkad när vi väl slog igen luckan. Vi åkte till hotellet för att ta en dusch innan vi skulle träffas igen hemma hos Albertina för lite kvällsfika. När vi parkerat bilen sa jag till Lars: "Var ska vi lägga vår resväska?" Minen 

var oslagbar. Ingen av oss hade haft en tanke på att vi hade en väska till som skulle med i bilen. Fast det löste sig. Det fanns ett litet utrymme kvar som vi kunde trycka in den i.

Vi tog första båten hem på påskdagen och var hemma runt 6 på kvällen. Och det var skönt att det var en ledig måndag. 

Nu har Björn hunnit installera sig i Düsseldorf. Hoppas han får behållning av sin vistelse där.

Må gott, njut av livet.

Undrar vem som hade roligast?

Denna bild behöver ingen text. Och jag orkar inte skriva så mycket heller. Har varit två ganska ansträngande veckor och jag ska strax krypa till kojs. Bilden är från helgen när vi var till Fredrikshamn och bodde på badhotellet.