Lycka är....

..en egen cykel när man är 3 år

..en efterlängtad Buell 34 år senare!

Jag har tråååkigt!!! Och känner mig gnällig.

ÖRONinflammation av alla sjukdomar! Iaf enligt doktorn, som jag var till igår. Förkylningen ville inte ge med sig utan blev bara värre för var dag tills jag igår inte stod ut utan tog mig i kragen och satte mig i väntsalen hos läkaren. Det var nog en av de få dagarna man gått till akutmottagningen och kommit därifrån OCH hunnit hämta medicin inom en timme. 

Dr konstaterade som nämnt öroninflammation och det var väl det sista jag trodde på. Jag har hört (och vet sen en ggn tidigare) att man har ont i öronen, har svårt för att öppna munnen mm då. Men inte jag inte. Jag har däremot haft en fruktansvärd nästäppa som inte släppt mha Nezeril, feber som svängt upp och ner, ont i huvudet emellanåt, ingen smak och lukt sen i lördags och på det som ett lock i örat. Jag har hört mina egna hjärtslag hela tiden i vänsterörat. De har tom överröstat tinitusen, den som låter som om ett kylskåp går på full effekt hela tiden, och det vill ju inte säga lite. Till råga på allt detta kom hostan som ett brev på posten. Så nu har jag träningsvärk i mellangärdet också :-(

Botemedel fick jag hämta ut på Apoteket, penicillin, hostmedicin och en annan nässpray. Detta har jag nu tagit i ett dygn och det enda som är bättre är hostan. Sämre är att jag har som bomull i hela huvudet, och att jag mår lite illa av hostmedicinen. Den kan jag ju skippa om ngn dag så det ger sig väl. 

Det värsta i det hela är smaken och lukten. Jag har kommit på mig själv flera gånger de sista dagarna med att trycka något mot näsan för att känna lukten och - NADA! 

Vi slog på stort när vi var och handlade sist, maken och jag. Han äter ju inte skinka, tycker inte om lukten och smaken på den. Och jag vill bara ha lufttorkad. Nu finns det ju en hel drös av dessa men vi ville pröva det allra bästa - Pata Negra.  Parma gillar jag ju men tycker att den är lite onödigt dyr och gissa då vad jag tyckte när vi såg priset på denna spanska delikatess? Vi köpte iaf ett halvt hekto för det facila priset av 37:- (=740:-/kg). Lars gillade den och jag älskade den men kan nog nöja mig med parma nästa gång =)

Vad jag vill ha sagt med detta är: Vad är det för idé att lägga en skiva pata negra på mackan när man endast känner igen konsistensen och absolut INGEN smak! 

Slut på gnäll.

Å regnet det bara öser ner....

Vi drog söderut på midsommardagen. +12 grader och regn. Första stoppet i Lübeck för lunch. Eisbein i alla de former. Till just denna rätt vi valde idag var det knödel. Eisbein eller haxe som det kallas på vissa andra ställen är rimmad fläsklägg som är kokt eller ugnsbakad och själv tycker jag det är godast om jag får surkål till. Det var faktiskt uppehåll under lunchen och vi kunde sitta ute och äta. Men detta tillhörde ovanligheterna den första veckan!

Vädrets makter var inte nådiga med oss, regnet forsade ner och kylan kvarstod. Vi såg på nyheterna att det var varmt och soligt hemma men vi for ner till regn och åska! När vi var i Bertechgaden var det +5 grader uppe på berget och helt vitt nedanför. I vanliga fall ska man, vid klart väder, kunna se ända till Salzburg, som ligger några mil bort.

Vi åkte vidare ner till Italien och via Slovenska kusten till Kroatien och första stoppet i Novigrad. Låter ryskt i mina öron och lite öststatsanda finns nog kvar hos en del av de boende. Vi fixade en lägenhet för några nätter och gav oss i regnet ut för att få något i magen. Ingen av oss hade räknat med regn - regnkläder och paraplyn hade lämnats hemma! Kortbyxor och linne är inte mycket skydd mot blöta. Vi har i alla fall ätit relativt gott och någotsånär billigt under de här två veckorna. Trots allt är det fortfarande billigt för oss svenskar i Kroatien. 

Det dåliga vädret höll i sig och efter tre nätter drog vi oss från Istriens västkust in mot Kvarnerbukten. Icici blev nästa anhalt. Där stannade vi i fem nätter. En jättefin lägenhet med två sovrum och ett kombinerat vardagsrum/kök. Nära till stranden och

 med privat parkering. Vi kunde även ställa in cyklarna i deras garage. Vädret blev något bättre. Två dagar med sol men åska och regn på kvällarna. Övriga dagar var mulna. När vi åkte hem igen hade vi ju förväntat oss att vi skulle åka mot solen. (Värme hade vi haft även om det regnat.) Vi beslöt oss för att ta vägen om Wien

 och det var upphåll under själva resan. Vi hittade ett hotell som vi hade googlat på kvällen innan och tog in där. Därefter tog vi tunnelbanan in till centrum. Vi hamnade på "fina gatan" med Versace, Dolce Gabbana etc. Priserna var enorma - även fast det var rea! 

Men vi såg Lipizzanerhästar! Alla hade var sitt föl.  Stona var vita och fölen var bruna.  Om det alltid är så

 är inte jag rätt person att svara på. Jag har ett minne av en pjäs jag såg på Folkteatern för många år sen. Där var en kommentar om just Lipizzanerhästar. Tänk att vissa saker hänger kvar så i minnesbanken. Kanske är det för att det var en av mina favoritskådespelare, Allan Edvall, som sa det, inte vet jag. 

Från Wien till Prag. Där bodde vi i den gamla stadsdelen. Vi fick inte parkera utanför hotellet utan i ett p-hus 5 min. gångväg därifrån. Nästan alla gator i den gamla delen av Prag är enkelriktade och här kom verkligen vår GPS till användning. Trots det så tog det oss nästan en timme att parkera. För vi körde ner i fel p-hus första gången och när vi körde upp därifrån så fick vi köra runt runt för att komma rätt igen. 

I Prag liksom i Wien finns hästskjutsar för den som känner sig hågad att dra runt på stan på det sättet. Med regn hängande i luften var det inte något som vi ens hade i tankarna.

Från Prag drog vi norrut mot Puttgarden. Nu var målet Möns klint. Jag hade hört om denna plats förra sommaren och tjuvkikat på Google Earth och var väldigt spänd på att 

få se den. 

Vi kom dit runt 18 snåret och tog oss ner för alla trappstegen. 596 tror jag det var. Det var helt makalöst. En hundra meter hög kritklippa som höjer sig mot skyn. Verkligen sevärt i mina ögon.

Om man tittar väldigt noga kan man se en man längst bort i den röda ringen. Det ger ett litet hum om hur högt det är.

Från Mön körde vi via Malmö hem och lämnade av våra reskamrater i Lindome. 

Nu har vi varit hemma i tre dagar och det har regnat i tre dagar. I går morse åskade det så att hela huset skakade. Lite ruskigt faktiskt. Vi ska börja jobba igen på måndag och jag ger mig sjutton på att det är då det fina vädret kommer. Ja det har ju varit fint här i Sverige men under min semester har nog varit mest regn. Det följde oss från midsommar tills vi kom hem igen. Jag ser fram mot vår bokade resa till Lanzarote i slutet av november!