2008-03-28
30 år sen!
Lite suddig men det kanske bara är bra. Orkade inte skanna utan fotade av ett foto i stället. 25 år gammal på bilden och jag undrar om man betalde mer för glasögonen då eftersom det ju gick åt mer slipat glas för att täcka upp de hålen som fanns i bågen. Herregud, de var ju stora som cykloper!
Ack, så sant så.....
Jag trodde inte att det fanns så stor visdom i det förra ämnet på så nära håll, men där ser man. Tydlingen känner man inte sina nära och kära lika bra som man vill tro. Men jag misstänker att Jonas har rätt och det bara är att gå vidare med knölpåken hängande i bältet och vara beredd att ta fram den då och då.
Idag ska jag i vilket fall koppla av med målning. Ska till Blanketorpet och träffa likasinnade. Maken har lovat köra mig och därefter hämta mig igen. Så inte ens det behöver jag ha besvär med. Gillar ju inte att ens tänka på att ta mig nedför och därefter uppför backen i detta väglag så det ska bli skönt att slippa det. Dessutom är det en ännu värre backe upp till Blanketorpet. Men nu pratar de i radion om att det är väderomslag på gång. 3-7 plusgrader ska det bli och därefter regn i morgon. Så det dröjer nog inte så länge innan snön är borta.
Här är en bild från i går morse kl 06.00. -14 grader. Visst är det vackert men det är ju tre månader försent!
Idag ska jag i vilket fall koppla av med målning. Ska till Blanketorpet och träffa likasinnade. Maken har lovat köra mig och därefter hämta mig igen. Så inte ens det behöver jag ha besvär med. Gillar ju inte att ens tänka på att ta mig nedför och därefter uppför backen i detta väglag så det ska bli skönt att slippa det. Dessutom är det en ännu värre backe upp till Blanketorpet. Men nu pratar de i radion om att det är väderomslag på gång. 3-7 plusgrader ska det bli och därefter regn i morgon. Så det dröjer nog inte så länge innan snön är borta.
Här är en bild från i går morse kl 06.00. -14 grader. Visst är det vackert men det är ju tre månader försent!
2008-03-22
Rund under fötterna och skakig i knäna - men stolt
I måndags fick jag en förfrågan om att vara dagens gäst på en kurs för kvinnor 50+ som känner att de vill göra något mer i livet men inte har haft möjlighet/ork/vågat etc. Jag tackade ja med förbehållet att jag inte ville hålla något föredrag och fick reda på att det mer skulle vara som en intervju fast med en åhörarskara. Kursledaren ville att jag skulle berätta om hur jag förverkligat min dröm om att börja måla.
Så i onsdags tog jag med mig några av mina tavlor och gick till den här skaran människor, drygt 30 stycken. Jag blev presenterad och började berätta lite, inte om målningen först utan om mitt liv från det jag flyttade från Göteborg och upp till Dalsland. Att jag efter 10 år hemma och därefter 3 år på kommunen blev uppsagd och beslutade mig för att börja studera. Jag var 40 år, hade tre söner på 10, 11 och 12 och en make som nu efter de 10 första åren i Färgelanda äntligen jobbade hemmavid och inte bara var hemma på helgerna och semestrar. Hur jag efter två år på Komvux sökte in på högskolan och läste i tre år, hur jag kämpade med matten och var nära att ge upp många gånger men blev peppad hemmifrån. Den här utbildningen var ju trots allt en del av den dröm jag haft redan som tonåring, att få jobba med kartor etc.
Jag fortsatte med att berätta att jag när jag väl var klar så fanns det inga jobb. Lantmäteriet drog ner på folk och det var allmänt trögt på arbetsmarknaden. Hur jag frågade på arbetsförmedlingen om jag inte kunde få gå kursen i GIS i Kiruna och fick tillstånd och att jag först där började med att måla. Och att det var helt och hållet syrrans fel! Men att det ändå blev så rätt!!
Jag var så nervös i början att jag skakade i benen. Inte blev det bättre av att jag hade tagit på mig mina MBT den dagen. Men det visade sig att det var just skorna som bröt isen. En person längst bak i rummet bad mig prata högre, sa att jag gick ner i tonläget i slutet av meningarna och jag sa att det var för att jag var nervös. Jag sa också att jag var skakig i knäna på grund av nervositeten och med mina skor var det ingen bra kombination! Och tack vare mina skor så blev det både skratt och frågor om dem.
Efteråt pratade jag med en av kvinnorna och hon sa att hon tände till av en av mina tavlor. Fick lust att gå ut och köpa färg och duk och börja måla. Just den röda färgen tilltalade henne. Det var faktiskt skönt att höra. Jag gjorde något som jag inte tycker om och det är jag stolt över. Det var ett stort steg för mig att stå där framför alla dessa människor. Men det var skönt efteråt.
Så i onsdags tog jag med mig några av mina tavlor och gick till den här skaran människor, drygt 30 stycken. Jag blev presenterad och började berätta lite, inte om målningen först utan om mitt liv från det jag flyttade från Göteborg och upp till Dalsland. Att jag efter 10 år hemma och därefter 3 år på kommunen blev uppsagd och beslutade mig för att börja studera. Jag var 40 år, hade tre söner på 10, 11 och 12 och en make som nu efter de 10 första åren i Färgelanda äntligen jobbade hemmavid och inte bara var hemma på helgerna och semestrar. Hur jag efter två år på Komvux sökte in på högskolan och läste i tre år, hur jag kämpade med matten och var nära att ge upp många gånger men blev peppad hemmifrån. Den här utbildningen var ju trots allt en del av den dröm jag haft redan som tonåring, att få jobba med kartor etc.
Jag fortsatte med att berätta att jag när jag väl var klar så fanns det inga jobb. Lantmäteriet drog ner på folk och det var allmänt trögt på arbetsmarknaden. Hur jag frågade på arbetsförmedlingen om jag inte kunde få gå kursen i GIS i Kiruna och fick tillstånd och att jag först där började med att måla. Och att det var helt och hållet syrrans fel! Men att det ändå blev så rätt!!
Jag var så nervös i början att jag skakade i benen. Inte blev det bättre av att jag hade tagit på mig mina MBT den dagen. Men det visade sig att det var just skorna som bröt isen. En person längst bak i rummet bad mig prata högre, sa att jag gick ner i tonläget i slutet av meningarna och jag sa att det var för att jag var nervös. Jag sa också att jag var skakig i knäna på grund av nervositeten och med mina skor var det ingen bra kombination! Och tack vare mina skor så blev det både skratt och frågor om dem.
Efteråt pratade jag med en av kvinnorna och hon sa att hon tände till av en av mina tavlor. Fick lust att gå ut och köpa färg och duk och börja måla. Just den röda färgen tilltalade henne. Det var faktiskt skönt att höra. Jag gjorde något som jag inte tycker om och det är jag stolt över. Det var ett stort steg för mig att stå där framför alla dessa människor. Men det var skönt efteråt.
2008-03-06
Batteritorsk =(
Packade in kakan i baksätet och försökte öppna framdörren. Va, kom jag åt stängningsknappen på fjärrkontrollen? Jag försökte trycka på öppnaknappen men det ville sig inte. Försökte öppna med nyckeln men inte heller det gick. Klev in i baksätet och lade ur växeln, satte i nyckeln och vred om "economy blablabla" stod det på displayen. Jaha, här ska man vara i Vänersborg kl 17 för att titta på utställningen och hämta de tavlor som inte kom med och därefter till krokin för att hålla i arret där men se det gick ju inte. Maken är i Kalmar så där hade jag ingen hjälp att hämta. Och ingen som jag kan låna bil av.
Det var bara att gå in igen och försöka ragga upp folk som kunde hjälpa till att fixa inför kvällen och det måste jag säga att viljan saknades inte. Själv tog jag mig en bit av kakan och den blev god. Misstänker att maken kommer att gilla den också =) när han kommer hem i morgon kväll. Och hoppas att han har fått tag i ett nytt batteri så att vi kommer till Gbg på lördag. Har lovat baka en tårta till styvfars 80-årsdag.
Det var bara att gå in igen och försöka ragga upp folk som kunde hjälpa till att fixa inför kvällen och det måste jag säga att viljan saknades inte. Själv tog jag mig en bit av kakan och den blev god. Misstänker att maken kommer att gilla den också =) när han kommer hem i morgon kväll. Och hoppas att han har fått tag i ett nytt batteri så att vi kommer till Gbg på lördag. Har lovat baka en tårta till styvfars 80-årsdag.
jaha, det var ett tag sen...
Förstår inte vart tiden tar vägen! Och inte vad jag gjort sen sist heller. Jo, jag målar på tisdagar och tecknar kroki på torsdagar (fast bara 3 veckor som tur är). Måndagar är sen dag på jobbet. Är hemma tidigast 19 och efter kvällsmat mm så är det ingen idé att börja med nåt kreativt.
Igår kväll var det månadsmöte hos Några Målare och en helt fantastisk kvinna från Ödsmål (tätort inom Stenungsunds kommun) var där och berättade och visade bilder från sina 4 år med projekt i Bishozi, Uganda.
2006 köpte jag en get som jag gav till Orustsystern. Ja, hon fick ju inte själva geten utan i Bishozi finns det en get som heter Gittan och det finns det nu ett certifikat på som hänger inramat på väggen hemma hos henne.
I vilket fall så drog mötet i går kväll ut på tiden och jag kom inte därifrån förrän efter 22 och då hade det snöat i ca 4 timmar. Jag har ca en halvtimme hem men det tog mig över en timme och det var en fruktansvärd resa. Som tur var hade jag lokalradion på annars hade det nog tagit ännu längre tid innan hemkomst. En lastbil hade problem med en backe och blockerade hela vägen vilket gjorde att jag valde en mindre väg och det var nog tur att inte många hade kört där för det var halt nog ändå när det till råga på all snö hade börjat regna. Genomsnittshastighet på den vägen var ca 30km/h. Jag var totalt slut när jag kom hem men kunde inte somna. Så idag har jag sovit ut och tagit "one day off".
Ska gå på utsällningen och kolla in i vilket sällskap min tavla hänger. Jag hade turen att få med 1 av de 3 jag lämnade in. Alla steg framåt är positivt. De hade fått in 432 alster och 150 blev antagna. Så jag är nöjd med att ha fått med en. Det är ju första gången och som min lärare på kvällskursen säger (hon lever på sin konst) det är väldigt subjektivt hur juryn väljer. Hon har blivit refuserad flera gånger.
Kroki i kväll igen och eftersom det är jag som håller i arrangemanget så ska jag även införskaffa kaffebröd. Då jag tagit mig en dag hemma har jag varit snäll mot föreningen och belastar inte ekonomin med fikabrödet. Jag har faktiskt bakat en Silviakaka. Den doftar så gott och det ska bli gott. Måste unna mig lite ibland även om jag fortfarande har några kilon som ska bort. Ingen blir lycklig av att späka sig.
Har abstinens vad gäller träningen. Har varit förkyld och inte kunnat träna. Vi var visserligen ute och cyklade i söndags men det var en lugn tur. Vågade inte ta i eftersom det gjorde ont i bröstryggen när jag hostade. Nu är det bättre och på söndag blir det en ny tur. Förkylningen har inte släppt helt men jag bara måste få flåsa lite igen. Friskis har jag inte heller varit på eftersom krokin ligger på torsdagar. I april när målarkursen är slut så byter jag till att svettas på tisdagar i Högsäter istället eftersom man får ut mer av den ledaren än av hon som håller i det på torsdagar.
Nu ska jag måla lite och mjuka upp mig inför kvällen.
Kram och njut av livet
Igår kväll var det månadsmöte hos Några Målare och en helt fantastisk kvinna från Ödsmål (tätort inom Stenungsunds kommun) var där och berättade och visade bilder från sina 4 år med projekt i Bishozi, Uganda.
2006 köpte jag en get som jag gav till Orustsystern. Ja, hon fick ju inte själva geten utan i Bishozi finns det en get som heter Gittan och det finns det nu ett certifikat på som hänger inramat på väggen hemma hos henne.
I vilket fall så drog mötet i går kväll ut på tiden och jag kom inte därifrån förrän efter 22 och då hade det snöat i ca 4 timmar. Jag har ca en halvtimme hem men det tog mig över en timme och det var en fruktansvärd resa. Som tur var hade jag lokalradion på annars hade det nog tagit ännu längre tid innan hemkomst. En lastbil hade problem med en backe och blockerade hela vägen vilket gjorde att jag valde en mindre väg och det var nog tur att inte många hade kört där för det var halt nog ändå när det till råga på all snö hade börjat regna. Genomsnittshastighet på den vägen var ca 30km/h. Jag var totalt slut när jag kom hem men kunde inte somna. Så idag har jag sovit ut och tagit "one day off".
Ska gå på utsällningen och kolla in i vilket sällskap min tavla hänger. Jag hade turen att få med 1 av de 3 jag lämnade in. Alla steg framåt är positivt. De hade fått in 432 alster och 150 blev antagna. Så jag är nöjd med att ha fått med en. Det är ju första gången och som min lärare på kvällskursen säger (hon lever på sin konst) det är väldigt subjektivt hur juryn väljer. Hon har blivit refuserad flera gånger.
Kroki i kväll igen och eftersom det är jag som håller i arrangemanget så ska jag även införskaffa kaffebröd. Då jag tagit mig en dag hemma har jag varit snäll mot föreningen och belastar inte ekonomin med fikabrödet. Jag har faktiskt bakat en Silviakaka. Den doftar så gott och det ska bli gott. Måste unna mig lite ibland även om jag fortfarande har några kilon som ska bort. Ingen blir lycklig av att späka sig.
Har abstinens vad gäller träningen. Har varit förkyld och inte kunnat träna. Vi var visserligen ute och cyklade i söndags men det var en lugn tur. Vågade inte ta i eftersom det gjorde ont i bröstryggen när jag hostade. Nu är det bättre och på söndag blir det en ny tur. Förkylningen har inte släppt helt men jag bara måste få flåsa lite igen. Friskis har jag inte heller varit på eftersom krokin ligger på torsdagar. I april när målarkursen är slut så byter jag till att svettas på tisdagar i Högsäter istället eftersom man får ut mer av den ledaren än av hon som håller i det på torsdagar.
Nu ska jag måla lite och mjuka upp mig inför kvällen.
Kram och njut av livet
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)