Insnöad - å inte bara i huvudet

Under de snart 27 år vi bott här i Färgelanda har jag aldrig varit med om något liknande! Man kan ta sig ut men endast till fots och med vissa besvär. Jag har skottat och skottat för att hålla vår parkering och infart till huset ren men nu har jag gett upp. Det är liksom ingen idé längre. Och på radion har de meddelat att all plogning på de mindre vägarna är inställd tills vidare.  De har bandvagnar i beredskap om de måste ta sig fram för att undsätta folk som måste till sjukhus. 

Detta är utsikten från vårt köksfönster. Det har snöat i stort sett sen i onsdags och under de sista dagarna har det även blåst halv storm. Minus 10-12 grader och vindar mellan 10-15m/sek. Det är ingen höjdare. Men det ska bli bättre säger dem på SMHI. Fast hur mycket tröstar det när man vet att de stackarna som ska ploga här inte har någon slunga på traktorn utan bara trycker den nya snön framför sig och inte har någonstans att göra av den. Vägen är nu (i nyplogat tillstånd vill säga) inte bredare än traktorns yttermått. 

När pojkarna var små brukade de göra en tunnel i snövallen som alltid bildas nedanför vår parkering. Där är idag ett snödjup på 3,5 meter skulle jag tro. Mina solrosor, resterna av dem vill säga, sticker upp lite här och var. De står en bit nedanför backen där snön brukar smalas men nu drunknar de snart.

Jag skulle ner och måla idag hade jag tänkt mig men jag har ingen lust att gå ut för det innebär att jag måste pulsa genom lårhög snö och då skottade maken ändå gången dit ner i går eftermiddag. Men med den här blåsten så driver gångarna igen direkt.

Nog tjatat om snön. Jag ska inte skriva mer om den. Nu ska jag istället ringa mina söner och höra hur de har det i Stockholm, Visby respektive Lund. Sen ska jag sätta mig med en ny deckare och min stickning och fördriva tiden mellan matningen av vedspisen. Och jag tror jag ska trösta mig med ett glas rött också.

Ha det bra ute i landet.

Som barn på nytt

Maken var ute och skottade av snön från det lilla taket över vår "solveranda". Han fick för ett antal år sen några takstolar i massiv ek från en skola som lades ner iVänersborg och dem monterade han upp och lade tegel på. Nu var det väldigt mycket snö på just detta tak och det har vi ju hört i nyheterna hur det går med tak både här och där. Även om detta inte är platt så vill man ju vara förutseende. Det ska ju komma mer av den här vita varan. Nu skottade han ner snön från taket och det lade sig tyvärr i en två meter hög driva precis framför dörren till redskapsboden och där har jag all fågelmat. Vi får se om/när fåglarna får mer mat nu i vinter :-/

Efter uträttat arbetspass flög den lille glade pojken i maken som ville hoppa ner från taket i stället för att gå ner samma väg som han kom upp. Det var bara att ta fram kameran och föreviga. Jag vill inte stöta mig med de som har upphovsrätt till musiken så jag har lade ut filmen som privat. Detta ställde till det så att ni inte kan se den annat än om ni själva har ett youtubekonto. Men det ska förhoppningsvis vara ordnat nu för jag har tagit bort spärren så nu kan HELA världen sen den :D

Tråkigt

Att leva ett rikemansliv och inte behöva lyfta ett finger måste vara fruktansvärt tråkigt. Jag kan förstå om de tar till stimulantia för att få lite variation i tristessen. Den enda stimulantia jag har att ta till är paracetamol och hur roligt får man av det? Det hjälper inte mot tätheten i bihålorna men huvudvärken släpper lite i alla fall. Och det kan jag väl tycka är positivt och roligt - haha :( 

I vilket fall tycker jag det är fruktansvärt tråkigt just nu. Kanske man ska ta på sig och gå en lugn promenad ner till brevlådan. Det ska ju vara bra att röra lite på sig när man är förkyld och nu har de ju slutat snöa och vägen är nyplogad också. Fast jag väntar nog till det att dagens post har hunnit bäras ut. Inte för att det brukar vara så mycket i brevlådan nu för tiden när man betalar sina räkningar via e-faktura. Men kanske finns det någon tidning eller annat roligt. 

Oväder

När maken öppnade - läs knuffade upp - dörren i morse såg det ut så här:

Snön driver vilket gör att det på vissa ställen är mer än 70 cm att skotta undan för att komma fram. Lars gav sig i väg ner till Göteborg efter att ha fått fram bilen. Han kom inte så långt innan det var stopp. En lastbil som inte kom upp för backarna. Som tur var varnade Frida (vår GPS ;D) om problemet så han vände och tog gamla vägen ner till Uddevalla för att sen ta sig ut på E6.

Han måste tyvärr upp till Stockholm och jag bävar då jag hör på radion när de går ut med trafikinformation om att det är stopp både här och där. Men han är en både klok och försiktig man som dessutom håller avstånd till bilarna framför så jag ska väl inte gå och oroa mig i förväg. Jag kan ju inget göra ändå här hemifrån. Annat än att vårda mig förkylning förstås. Det är bomtätt i bihålorna samtidigt som näsan droppar. Konstigt!

Här är några andra bilder tagna genom fönstret som visar hur dagsläget är.

Tummelisa

Var nere i Göteborg i går och råkade gå på Tummelisa Garn, en helt underbar butik. Jag var ute efter garn och mönster till en kofta. I Stenungsund finns en garnbutik men där är så fullknökat med garn och annat så det är svårt att få något grepp om det. Det är som med skogen och alla träd. Dessutom är deras mönster fruktansvärt tråkiga. Hos Tummelisa var det ljust och luftigt. Vilka garner och vilka mönster. Här finns mönster från England och där kan man det här med stickning, vill jag lova.
Jag föll för en kofta i grönt och sen blev det garn till en tunika och mera garn till samma tunikamönster men i en annan färg. Och på slutet åkte ytterligare ett grönt nystan med för att sticka ett par handledsvärmare. Jag kommer att återvända till den där butiken fler gånger!

Tyvärr fick jag fel mönsterhäfte med hem för koftan men jag har skickat en fråga till innehavaren om hon kan e-posta den till mig. Annrs får jag väl åka ner igen och hämta den själv. Men då blir det nog ytterligare en påse med garn med hem är jag rädd ;-)