Jag är nog rätt bra iaf =)

Det har skett nåt sen i går! Har börjat komma i form igen, inte så trött längre och lusten att göra nåt har börjat återvända. Kan det vara promenaden i tisdags som satte fart på denna halvgamla kropp- och knopp? Maken och jag har bestämt oss för att tisdag em/kväll skall ägnas åt promenad (jag) resp. joggning (han!) samt att vi i en dag i slutet av veckan skall ta ut cyklarna. De har stått inne i skjulet sen förra sommaren och skriker att de vill ut och få rulla lite. Jag är ju inte överförtjust i att cykla men när man väl kommit igång är det helt OK.

När vi nu var ute i tisdags så började jag att gå medan maken snörade på sig skorna. Jag hade hunnit halvvägs ner till brevlådorna (knappt 200 m alltså) när han kom susande förbi I NEDFÖRSBACKE FÖRSTÅS. Jag fortsatte knalla på och så flög f-n i mig, jag bestämde mig för att springa fram till en viss punkt. Nu skall jag i ärlighetens namn säga att det inte var längre än ca 35-40 m dit men det var iaf en springtur! OCH jag upprepade den med längre sträcka 3 ggr till! TOTALT SPRANG JAG 500 STEG. JAG! SPRANG! Och det fick jag äta upp, med råge. Kunde knappt sova på natten, knät värkte och tjocknade och var allmänt otrevligt mot mig. Köpte ett knäskydd som jag haft nu i två dagar och det verkar hjälpa. Så nu blir det snart en ny promenad - men utan spring hädanefter :-)

Apropå rubriken så hänsyftar den till jobbet. I våras fick jag överta jobbet med att namnsätta adresser i kommunen. När man skickar ett förslag på en ny adress till någon kan det ibland väcka starka känslor och åsikter, allrahelst som jag inte har så mycket lokalkännedom om Stenungsunds kommun. Det enda jag har att gå på är gamla kartor och böcker med gamla ortnamn etc. Det kan ju bli helt fel. Däremot har ingen jag pratat med varit otrevlig och några har till och med varit väldigt nöjda när samtalet är slut. I går pratade jag med en trevlig man från en av kommunens hembygdsföreningar dit jag skickat ett förslag på vägnamn. Vi hade ett långt samtal om både ditt och datt och när vi var färdiga avslutade han med: Tack för samtalet. Det har varit väldigt trevligt att prata med dig. Sånt VÄRMER! Då blir allt lättare med en gång.

Slutsats: Samtalet med hembygdsmannen och tisdagspromenaden har fått mig på fötter igen.

Må gott och njut av livet!