Hemlagat, bortalagat, serverat och klart

Läste Kalixsyrran blogg och blir lite avundsjuk på hennes matstunder: är det inte god hemlagad husmanskost, som i många fall maken tillagar, så är det något som nå’n annan tillagar, alltså restaurangmat.
Här är det en annan som står för maten, fast jag ska i ärlighetens namn medge att maken hjälper till när det är nåt särskilt, som biff bourgignon t.ex fast då endast när han har lust och då ska allt förberedas i skålar, precis som det är på TV. Och diskas undan innan man äter, det måste man. Herregud, när jag lagar maten så ser köket ut som ett slagfält och det tar jag hand om när jag är mätt och belåten, fast jag måste medge att makens sätt är bättre.
Just nu är jag mätt och belåten och köket ser inte heller ut som ett slagfält och orsaken till det är att jag köpte 4 havskräftor (240:-kg vilket blev 22:-/st för dessa = hutlöst dyrt!) till oss som kvällsmat. Till det rustikbaguette som jag bredde bregott på och hyvlade tjockt med grevéost på. Och ett glas rödvin naturligtvis. Passade på att köpa två bitar torskrygg med chevréost och någon grön sörja uppepå som ska innehålla pinjenötter, honung och basilika tror jag det var. Till det en skvätt vitvinssås. De har bra fisk i Stenungsund men den är dyr, de här två fiskbitarna tillsammans med såsen kostar mig modiga 170 kr, det är tur att man jobbar på kommunen och tjänar storkovan varje månad ;-) Men, vad är pengar egentligen? Det viktiga är väl att vi mår bra och kan unna oss de här små guldkornen då och då.

Tar just nu en paus i rensandet av diabilder. Vi hade från början drygt 1000 bilder och jag tror att jag är nere i 500-600 nu. Så snart ska jag gå upp och påbörja andra rensningen. Det gäller att rensa med förstånd. Bilder på helt oväsentliga saker slängdes obönhörligen i förstarensningen medan jag nu kommer att vara lite mer lyhörd. Det kan ju vara av intresse för någon att ha kvar dessa gamla kort. Men de måste ju kunna förmedla något till dem som ser på dem annars är de ju inget att ha.
En hel del av dem (det är nog drygt 150 eller mer) är från renovering/tillbyggnad av torpet för att kunna använda det som ett permanentboende. Många av bilderna visar hur elen och vattnet är draget i huset och det kan ju vara bra att veta om man får för sig att förändra något framöver. Inte för att vi ska göra det men man vet ju inte med ungarna om de vill göra nåt (om de nu inte säljer skiten) när de tar över efter oss. Alla dessa kort som rör huset skall jag lägga för sig. De som blir över har jag faktiskt tänkt skanna också när jag nu ska få tid till det ;-)

Vi har börjat räkna ner för semestern nu, bara drygt en månad kvar och det vet man ju hur fort det går. Man hinner ju inte påbörja en vecka innan den är slut. Det här fenomenet började för ett antal år sen men jag tycker att det blir mer och mer märkbart för varje år. Undrar när det ska avta för det måste det väl? Man säger ju att man går tillbaka till barndom igen när man blir tillräckligt gammal och när man var barn gick ju tiden fruktansvärt långsamt, eller minns jag fel? Ja, det är ju det här med minnet också..... Nä nu ger jag mig, det är ingen idé att vara filosofisk det ger inga bra svar bara mer frågor och funderingar.