Jag som i vanliga fall är professionellt vänlig och glad i telefon har varit riktigt bitsk mot några stycken denna vecka. Det ringde en kille som ville ha kartmaterial i måndags eftermiddag. Han skulle fixa till en presentation att ha på tisdag morgon (!). Då frågade jag honom varför han inte väntade med att ringa till det var dags att presentera jobbet. Det var väl dumt att ha så lång framförhållning som 18 timmar. Fast jag tror inte han förstod min ironi riktigt.
En dam ringde i dag och ville ha en karta med fastighetsgränser och -beteckningar på.
-Ja, det skulle jag kunna ordna.
-Jaha, kan man få namnen på fastighetsägarna också?
-Visst.
Jag tog namn och adress men frågade samtidigt om hon kanske ville ha det via mailen istället. Nej, det var bättre med papper.
-Men kan jag komma upp och hämta det i eftermiddag (kl var då ca 11.30)
-Du kan i bästa fall få det i slutet av nästa vecka. Det är mycket i arbetslistan just nu.
-Oj, är det alltså många som ringer och frågar om sån't här?
-Ja, både allmänhet, konsulter och andra som vill ha material. Och det tar sin lilla tid med telefonsamtalen också av dem som beställer. Jag tror inte att hon heller förstod min ironi för
i stället började hon fråga om ägaren till fastigheten i början av den gata hon var intresserad av och sen den bredvid ,och den bredvid den, till hon hade fått namnen på fyra stycken.
Samtalet tog drygt 30 minuter och jag har haft ungefär i snitt 5-6 sådana samtal om dagen de senaste veckorna. Däremellan ska man försöka hinna ikapp allt som ligger efter. Nästa vecka kommer jag mot mina principer stänga in mig, stänga av telefonen och jobba över till jag känner att jag är ikapp med en del. Annars kan jag inte gå på semester med lätta axlar.
Jag har aldrig haft svårt att koppla bort jobbet när jag går utanför dörrarna men nu har det varit mycket. Jag tänker visserligen inte på varje sak som ska göras bara hur jag ska bete mig för att hinna med.
Semestern hägrar. Har fått lite tips av Kalixsyster var man kan hitta bra sortiment till hyfsade priser. Det går framåt med pojkarnas album också. Har avverkat tre av (minst) sex sidor. Sen har jag lovat att göra ett kort till en kille som skall avtackas. Han är ekonom och har hand om vår förvaltning. Det är typiskt att alla bra människor flyttar på sig. Han är Hammarbyare så jag får väl spinna på deras färger på kortet :-)
Nu ska jag gå och fixa till några goda mackor som kvällstugg. Har köpt lite goda röror. Det blir inte så torrt då även om det är döden för figuren, men va' f-n, livet går inte i retur.
2 kommentarer:
Du kunde kanske göra en penningasäck i Hammarbyfärgerna där pengarna strömmar ut och en i Djurgårdsfärgerna där pengarna strömmar in eller han kanske inte heller fattar ironin. Nå har han varit bra ska man ju inte halshugga honom. Du kommer säkert på nåt!
Tugga ni, det blir nog smalmat nu i två veckor för det är ju äcklig mat i Spanien - Paella och grillspett och oxfilebitar tjocka som en halv korvring.
Ska tipsa dig på bra matställen måste bara se i bilderna vad dom hette.
Själv harjag varit på barnkalas och ätit 9-årstårta hos Christoffer så jag känner mig slank och smidig som ett kylskåp!
Förresten har jag lyckats glömma mammas födelsedag IGEN!!
Kram Syster
Stora syster, nästa år ska jag påminna dig om mor Lenas dag. Fast jag tror hon tar det med jämnmod. Jag fick alla tre sönerna att ringa och prata med henne en stund var och dagen innan hade Gittan och jag varit och storstädat hela lägenheten åt henne. Det doftade ajax och såpa och jag vet inte vad. Rena fönster, rena gardiner och rena mattor i köket. Och nu har Rune kommit hem från avlastningsboendet där han varit de två senaste veckorna för att mor skulle få vila. Jag tror hon är nöjd och gla' men hon blir ännu gladare om du slår henne en signal. Fast du kanske inte hinner, du skriver ju så dina fingrar måste glöda vid det här laget. Jag tror att din uppväxt blev rikare än den hade varit om du bott tillsammans med oss (ärligt!). Jag hade det bra men jag kan inte komma ihåg att det hände så värst mycket under min barndom, förutom sommarboendet förstås. Mamma kämpade ju med att få ihop pengar till sig och sina fyra hemmaboende barn och det var inte lätt. Hon sydde (sorg)slöjor och bikinis hemma vid köksbordet och det jag minns är att det alltid var trådar här och där och en gång hade jag otur och trampade på en knappnål som gick av på hälften. Den ena hälften hittade jag och den andra fick jag operera ut (tre delar) ett antal år senare.
Kramar från Lillsyrran
Skicka en kommentar