Tvåbenta kackerlackor, usch och fy för dessa kryp

Vad menar jag med detta? Jo, alla som varit på Kanarieöarna, Rhodos eller andra ställen där detta fenomen finns vet vad jag menar.

Kackerlacka - det är makens alias på de som dyker ner på oss bleka nordbor så snart vi har landat och sticker skraplotter i händerna på oss och lovar guld och gröna skogar.

Teneriffa var inget undantag när det gäller dessa påträngande personer. Vi var ju en vecka i Puerto de La Cruz och det var en lugn och skön vecka. Bra boende och lugnt på nätterna. Vi fick en fin tvårumslägenhet (hade bokat en enrummare) på höjden ovanför staden. Lagom promenadavstånd till butiker etc. Här blev vi inte antastade av andra än inkastarna på krogen men maken kom på att ha en tandpetare och ett visitkort från någon annan restaurant i beredskap så vi klarade oss relativt lindrigt undan.

När vi landande på Teneriffa fanns det ingen snö på toppen men två dagar innan vi åkte upp dit så regnade det i Puerto Cruz med följden att det var snö som föll på den 3718 m höga vulkanen. Vi skulle ju förflytta oss söderut efter en vecka och beslöt oss för att hyra en bil och ta oss ner för egen hand och inte besvära de trevliga busschaufförerna (se tidigare inlägg) som har tillräckligt att göra ändå med alla som nyttjar deras tjänster.

Det var lite jox med att få tag på en uthyrare som tillät oss att hämta bilen hos dem och lämna av den på flygplatsen (att lämna den i Las Americas gick inte men det är ju å andra sidan inte så långt från flygplatsen och tillbaka dit. Och vi fick ju tillfälle att åka buss då!). Jo, man kunde ju ha hyrt via Avis men de är ju hutlöst dyra (3 dgr+ lämning på annan plats 196 euros!)så det fick bli ett litet uthyrningsföretag istället där det kostade totalt 89.

Vi tog vägen över Teide när vi skulle ner till LA och det var en av de få dagar som det var klart väder där uppe. En helt fantastisk upplevelse som man nog får säga var höjdpunkten på resan. Vi hade funderingar på att åka upp fler gånger men det var molnigt och grått över toppen resten av veckan. Så vi fick nöja oss med att strosa runt på strandpromenaden i LA. Och det var där det hände. Den första promenaden efter att vi hade checkat in till råga på allt! Vi var faktiskt helt oförberedda och innan vi visste ordet av hade han (kackerlackan alltså) redan både hunnit sticka lotterna i nävarna på oss och själv skrapat dem åt oss också. Nu hade maken dessutom turen (?) att få alla fyra fälten lika vilket skulle innebära minst 120 euro, en digital dvdkamera, en drömresa eller 1200 euro. Jag skulle på min lott få en flaska champange eller en t-shirt (det vanliga alltså). Dessutom skulle vi få taxiresa t/r.

Alltså, vi har ju hur många gånger som helst bara gått förbi dessa människor som håller på med det här och bara skakat på huvudet åt dem men nu bestämde vi oss för att följa med för att se vad det hela gick ut på. Det var inte timeshare, det var han väldigt noga med att tala om, utan det gällde en marknadsundersökning om resvanor och om man i framtiden kunde tänka sig att resa med deras företag. Vi kom till det här stället där vi skulle få en skandinavisk representant som skulle ge oss en redogörelse för hur det hela var upplagt. Problemet var att det var sent på eftermiddagen och eftersom de slutade kl 16 så ville de att vi skulle komma en annan dag.

Vi bestämde oss för att fortsätta spelet och sa att vi kunde komma på tisdagen vilket visade sig vara en hyfsad dag för detta studiebesök eftersom det ösregnade hela förmiddagen. Sagt och gjort: vi dök upp på "kackerlackskontoret" kl 10.00 och fick tala med en norsk 24 årig yngling som stank bakfylla och började med att ta ut oss på balkongen för att han skulle kunna röka. Det blev dock för blött därute så vi flyttade in oss.

Efter lite rundsnack om hur och var vi brukade semestra åkte blocket fram och han började sitt försäljningssnack. Under de senaste fem åren hade vi lagt den här summan på att resa med olika resebolag där det mesta av deras kostnader lades på reklam, kontor, personal mm då vi i stället kunde sätta in en "Stor Summa" (100 000 el mer) på ett konto under 59 månader varefter vi skulle få tillbaka dem igen. Under tiden skulle vi inte kunna komma åt pengarna och företaget (DWVC.com) skulle ta räntorna. Fördelen för oss skulle vara att kunna resa mycket billigare med dem. En fast årsavgift och fasta priser för lägenheter med minst 4-5 stjärnor.

Ja nog lät det bra alltid förutom att vi var tvingade till att låsa våra pengar och dessutom skulle vi skriva på direkt och lämna en dispositionsavgift, visserligen med ångerrätt men pengarna skulle ju finnas på kontot. Deras argument var att vi ju skulle kunna resa billigare, vårt argument var att vi förlorade vår valfrihet. Dessutom kan vi med bra placering kunna få ut en god avkastning så att summan blir densamma. De ville inte köpa detta argument men vi stod på oss. Fast jag förstår att det är svårt för folk att stå emot. De blir bjudna på vin (försäljaren dricker inte har bara vinet i sitt orörda glas) och kanske har de tagit en öl eller två innan och där spriten går in går ju vettet ut, som man säger, så det är nog lätt att gå på försäljningssnacket.

När de insåg att vi inte var några blivande kunder blev stämningen rätt otrevlig. Den norske gutten uppförde sig faktiskt hyfat men hans chef var riktigt arrogant och spydig. Vi tackade för oss och gick för att hämta våra vinster. Jag fick mitt mousserande vin och Lars vann en vecka för 4 på valfritt hotell hos det resebolag (inte dwvc!) som sponsrade alla vinster. Själva resan får vi bekosta själva.

På kvällen läste jag "det finstilta" och upptäckte att för att få nyttja vinsten skulle vi vara tvingade att gå igenom hela försäljningsproceduren en gång till med resebolaget som betalade vårt boende. Om man inte bokade in en tid med dem så skulle man få betala kostnaden för boendet själv! Så var det med den vinsten! Men mitt vin smakade bra!