Har varit till veterinären för andra gången under alla år. Förra gången var det kastrering nu var det lite allvarligare och kostade lite mer (3377 sekiner + dietfoder!). Allt började strax före påsk. Hogan började kräkas. Katter gör ju det emellanåt, spyr upp lite hårbollar mm. Så vi tog inte så stor notis om det. Fixade att någon kom hit och gav honom mat och vatten när vi åkte till Gotland för att hämta Björns bohag. Men någon kattvakt hade inte behövts. Hogan åt inget, han drack däremot vatten. Vi vet ju sen tidigare att det brukar ätas mer ute än inne under denna årstid men lite torrfoder brukar också slinka ner. Fast nu hade han inte ätit något från torsdag kväll till söndag kväll verkade det som. När vi kom hem var han inte så väldigt pigg som han brukar vara och han kräktes en hel del. Så fort han ätit så kräktes han. Vi slutade upp med torrfodret och gav honom a-fil och yoghurt i stället men kräkningarna upphörde inte. På fredag fick jag ett mail till jobbet med en uschbild, gult kräks på köksgolvet. Jag ringde till veterinären som sa att det kunde vara allt från slemhinnorna till levern eller njurarna. På honom lät det som om vi inte skulle ha någon katt att komma hem till om några dagar.
Helgen kom och gick men Hogan blev inte bättre varför vi åkte till djurkliniken med honom på måndagen. Där behöll de honom under dagen. Gav honom dropp, b-vitamin, medel mot kräkningar och röntgade honom och upptäckte att det satt något långt ner i tjocktarmen. Så vi fick hem honom igen på kvällen med kanylen från droppet kvar i frambenet och förhållningsorder att inte släppa ut honom under natten. Och det är inte lätt! Att hålla vår katt inne är som att försöka hindra räven från att jaga höns. Lite jobbigt med andra ord. Vi gjorde vad vi kunde men maken vaknade vid fyratiden och gick ner till katten som nästan hade lyckats få bort kanylen och bestämt sig för att ta sig ut trots att det stod en tung plastlåda i vägen framför kattluckan (som var låst). Kanylen togs bort och Hogan släpptes ut. Men han kom snart in igen. Och nu går vi och väntar på att han ska bli som sitt gamla jag igen. Det tar nog lite tid och vi vet ju inte om han har fått ut det som syntes på röntgen. Men vi gav honom lite parafinolja och det ska ju fungera som ricinolja på människor och hjälpa till för att få fart på systemet. Nu äter och dricker han ju igen och det är väl ett bra tecken.
Den som lever får se.
3 kommentarer:
awww.. min katt :(
mår han bra nu?
f.ö. är det 3e gången du är hos veterinären, men jag förstår om du helst vill glömma den 2e. stackars galne tjocke nisse.
Nämen stackars lille Hogan hoppas han kryar på sig nu, Gud vet vad som händer i deras kroppar ibland och allt hår dom slickar i sig är ju inte så bra.
Att dom vill äa och dricka och får behålla det är alltid ett gott tecken, jag håller tummen!
Kram syster
Tack för omtanken båda två.
Hogan mår sisådär. Vi vet inte om han får ut det han ska. Äter lite å dricker lite oxå. Blir han sämre igen så får vi nog samla oss för ett drastiskt beslut, tror jag. Han är ju inte en sån katt som man kan hålla inne eller ha någon form av tratt på. Men det ger sig.
Du har delvis rätt Björn. Nisse var vi till veterinären med två ggr. Första ggn för att lappa ihop tassen å samtidigt passade vi på att kastrera honom. Andra och sista ggn för att låta honom somna in. Hogan har vi varit med en ggn tidigare, kastrering, så detta var andra ggn för honom. Men det var nog så jobbigt.
Kram på er båda. Ha den go' helg.
Du har rätt Björn
Skicka en kommentar