Hur, varför?????

Jag skall berätta om när jag fick min första blackout! Den inträffade IGÅR!!. Blackout och blackout det var nog snarare en släng av Altzeimer light.

Några Målare har under de senaste två veckorna haft en samlingsutställning där alla 37 medlemmarna har med 2-3 tavlor. Vi har haft öppet 4 timmar på helgen och 2 timmar på veckodagarna. Jag satte upp mig på ett vaktpass första dagen och ett sista dagen, vilket var igår. Det sista passet tog jag enbart för att det skulle bli fest en timme efter stängning. Föreningen firar 30 år i år och jag tyckte att det skulle vara ett bra tillfälle att få träffa de flesta som är med i föreningen, lära känna dem lite. Det är medlemsmöte en gång i månaden men då brukar det bara vara ca 1/3 med och det är oftast samma personer. Och jag har ju bara varit med sen i april. Så det har bara blivit två möten för mig, för det var uppehåll under sommaren.

I morse och när jag var på väg ner till köket slog det mig som en blixt från klar himmel – JAG SKULLE HA VARIT I VÄNERSBORG IGÅR!!! Jag hade glömt det totalt! Det var helt utraderat ur minnet under hela gårdagen fastän jag tänkt på det på fredagen, då vi var till Jönköping där det var husbils/husvagnsmässa och knallade in och ut ur husbilar i 6 (!) timmar. (Hade stegräknare på mig och vi gick ungefär 2 km därinne.)

Det som oroade mig mest nu på morgonen var att jag bara gått här hemma och lallat (ja, ja - tvättat, huggit lite ved och plockat in densamma, varit och hälsat på Jonas med familj som var nyligen hemkomna från Cran Canaria och handlad, lagat mat etc. Det där som man gör utöver allt annat) när jag egentligen skulle ha suttit vakt. Det är INTE likt mig att göra så.

Nu var det tur att vi skulle vara två och det är möjligt att jag haft det i mitt undermedvetna annars kanske jag hade haft huvudet med mig under lördagen. Så här i backspegeln kan man nog säga att det var något som gnagde som jag inte kunde sätta fingret på. Idag fick jag samla tankarna och börja ringa runt och be om ursäkt för mitt beteende men jag kom inte med några undanflykter eller lögner i alla fall. Jag sa faktiskt som det var och det accepterades av de jag pratade med. Vad de tänker innerst inne vet jag inte men de hade undrat lite på lördagen och även försökt ringa mig hem. De trodde att det kunde ha hänt någon olycka med bilen. Jag skäms i alla fall som en hund. Och så missade jag festen! Men det kommer fler tillfällen, hoppas jag. Och då vill jag inte bara betala utan vara med själv också :-/