Förstår inte vart dagarna tar vägen. Tiden rinner fort fort utom när jag tränar. "Wibbar" två dagar i veckan och det är en träning som passar mig. Det tar ungefär 35 min. från det jag kommer dit tills jag går därifrån igen och ändå skall passet tydligen motsvara ca 1,5 tim. aerobic.
Man gör en massa övningar i pass om 45 sekunder på en platta som vibrerar i hög hastighet och dessa sekunder känns då långa som år när mjölksyran rinner till eller man känner att man inte har styrkan i axlar eller mage. Man kan hålla koll på sekunderna när de räknar ner 45, 44, 43..... de går i normal hastighet men när de kommer till 13.....12....11....10.........9......................8................ .........7... ................6........................ ja, ni förstår va? Men guuud så skönt det känns när man är färdig, helt slut i kroppen och håret alldeles genomfuktigt av svett. Passet avslutas med massage för benen och sen en stretch.
Jag borde nog börja med konditionspass också. Sommartid blir det ju nån golfrunda då och då men jag är urusel på att löpa eller bara promenera. Kanske man skulle skaffa sig en sån där crosstrainer och ha vintertid.
http://se.power-plate.us/
1 kommentar:
Ja men... jag brukar säga att tiden är det enda rättvisa, timmar och dagar är lika långa för alla.
Kanske kan du göra som jag ladda ner underbar musik, fylla Walkman och promenera. Promenader har jag aldrig gillat i hela mitt liv förrän jag började gå till musik.
Förra natten trodde jag att min sista stund var kommen för jag vaknade med en smärta i axlar, rygg och bröst så jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Den höll i sig i flera minuter och jag väckte Lars o sa att släpper det inte måste vi nog åka till akuten.
Det släppte och sen har jag inte känt av det så jag vet inte vad det var, men man hinner tänka infarkt och spinal stenos med förlamning o allt möjligt spännande. Kanske behöver man en påminnelse om att man inte är odödlig.
Idag har vi köpt blommor till trädgårdskrukorna i alla fall för här strålar solen som bara den och det är ju en fin tid nu då man lagt av sig vinterrocken o kanske kommer i sina shorts oxå vad det lider, utan Wibb för min del.
Sköt om sig syster
Kram Kolkajan
Skicka en kommentar