Köpenhamnsvisit

Vi tog med barnbarnen till Köpenhamn i år. Det är fjärde huvudstaden som vi fått äran att ta med de till. Och det är inga lata dagar, det vet dom vid det här laget. 

Nu började det med att vi hämtade upp flickorna kl 9 på torsdagsmorgonen den 1 maj. Sen bar det söderut med fikastopp strax norr om Halmstad och sen ett besök till Turning torso och därefter en hamburgare i Malmö innan vi drog över bron till Danmarks huvudstad. 

Vi checkade in, lämnade av väskorna i rummet och begav oss ut direkt. En snabb promenad ner till Christianhavn där vi hade siktat in oss på att hinna upp i tornet på Vor Frelsers Kirke. Vi visste att de stänger kl 16 och vi hade lite kort om tid men kom fram dit 15:50. Egentligen stänger de för insläpp 15:45 men vi fick komma in och sen började vi skynda oss upp för alla de 250 stegen. Det var trångt när man mötte folk på väg ner och det blev brantare och brantare trappor ju högre upp vi kom. När vi kom ut i det fria hade vi ytterligare 150 steg att gå för att ta oss ända upp. De är belagda med kopparplåt och kändes lite hala. Dessutom blev det smalare och smalare och räcket lägre och lägre. Men Lars och Alva vågade sig ända upp. Elin och jag var lite fega och vände när vi hade ett tjugotal steg kvar. Utsikten från tornet är helt fantastisk. Man ser t.o.m. över till Malmö.

När vi kommit ner på gatumark igen tog vi oss upp till Nyhavn och sen till Ströget och mot hotellet igen. Nu var klockan runt 19 och vi hade gått en hel del. Det blev ett stop för en pizza och sen till rummet för att vila fötterna inför morgondagen.

Fredagen inledde vi med att ta en taxi till Amalienborg. På vägen dit såg vi den kungliga bilen i filen bredvid vår. I den satt en vitklädd chaufför och i baksätet prins Henrik. Amalienborg var slott nummer 1 av 4 som vi sett under dessa dagar. Flickorna undrade varför det var så många slott, varför man inte använde de som fanns utan byggde nya. Och man kan ju undra. Men det är bara att googla om man är nyfiken, och det är jag så jag ska göra det sen.

Vi tog en liten tur inne i slottet och fick se de olika arbetsrummen som de olika regenterna hade haft. Det var bara en liten del av slottet som var öppet för det är ju bostad för kungaparet.

Amalienborg med Marmorkyrkans kupol i bakgrunden

Efter besökt i slottet gick vi utefter vattnet till Den lille havfrue. Sen vidare upp till en hattaffär som Lars hittat på nätet. Men den var lite av en besvikelse då det inte var "vanliga" hattar som innehavaren skapade utan exklusiva handbroderade hattar med rävpäls där hon efterliknat original från bl.a. Tibet. Vackra hattar men inte vad vi ville se och prova :)

Nu bar det av mot centrum igen och på väg dit passerade vi Konstmuseet som hade ett kafé och vi passade på att ta en fika. Sen passerade vi ytterligare ett slott, nr 2, Rosenborgs slott. Det såg ut som ett sagoslott och ligger i Kongens have. Därefter tillbaka till hotellet för att vila innan vi skulle ut och shoppa på Ströget. 

Flickorna letade efter kläder till skolavslutningen och Alva hittade en vit långärmad klänning med invävt mönster. Sen blev det en jacka med nitar i imiterat skinn. Hon kan ju inte helt gå ifrån sin lite rockiga stil :).

Elin fick en jacka som var svart/vit med ett häftigt mönster. Till det blev det ett par shorts och sen får hon leta upp ett linne här hemma. Vi hittade inget som hon ville ha fast vi gick i en hel massa affärer. 

Nu slog vi på stort och åt en härlig middag på hotellet. Sen blev det avkoppling resten av kvällen.

Lördag hade vi bestämt skulle bli lite kulturell igen och vi tog oss, via fots, till Cisternene som har varit vattenreservoar för Köpenhamn. Här är lite fakta från deras hemsida:

• Luftfugtigheden ligger konstant på næsten 100 procent.
• Temperaturen i Cisternerne er blevet målt til at svinge mellem 16 ºC i august måned og 4 ºC i februar måned, med en middelværdi på omkring 8,8 ºC for hele perioden. 
• Cisternerne er 4.320 kvadratmeter og består af tre lige store rum. Det er 4,2 meter højt og kan med en maksimal vandstand på 3,7 meter rumme ca. 16 millioner liter vand. 
• Væggene og rumadskillelserne i Cisternerne er bygget af kraftige granitblokke, gulvet er støbt beton, søjlerne, der bærer loftet, er murede, mens loftet er udført i formstøbt beton.

När vi kom dit hade det nyss öppnat och den enda belysningen som fanns där nere var de stearinljusstakar som ingår i årets utställning. Det var en kvinna igång med att tända alla ljus och både Elin och jag trodde först att de hängt upp ett vitt tyg för att det skulle se ut som ett spöke var i farten. Men sen rörde tyget på sig och vi såg att det var en levande människa. 

De här ljusstakarna skulle nog efterlikna droppformationer som blir i grottor, antar jag.

Väl uppe i ljuset igen gick vi över gatan till för att titta på slott nr 3, Frederiksbergs slott. Detta var tydligen ett sommarresidens från början!!!!

Kvällen tillbringade vi på TIVOLI! T.o.m jag åkte flera av attraktionerna. Huvaligen vad fort det gick och mycket upp och ner var det också! Till råga på allt var det fruktansvärt kallt ute. 

Söndag drog vi norrut och hamnade i Fredensborg där slott nr 4 ligger. Där fick vi inte gå in alls. Trädgården är öppen för allmänheten men det går vakter på både fram- och baksidan och vi fick se en vaktavlösning när vi var där. Tydligen använder drottning Margrethe det under våren och hösten. Kanske var hon där samtidigt?

Flickorna gör en flygande hälsning till alla

Tårtkalas

Vi firade ju våra födelsedagar i Italien i år. I alla fall min födelsedag. Jag har skrivit lite om den på min andra blogg så jag lägger inte ner så mycket möda med att skriva här. Vill bara visa TÅRTAN, som Lars överraskade mig med, för de som råkar komma förbi denna sida.



Allt, och då menar jag allt, texten undantagen, som ni ser på brickan är grädde! Inuti var det sockerkasbotten, mascarpone/vanilj/citron/gräddblandning, men ovanpå är både motiv, blommor och blad gjorda av grädde. Otroligt fräsch i smaken. Jättegod.

Kalev spa x2

Idag var vi till badhuset. Det är ett hotell med spa, vattenruschbanor, flera olika bubbelpooler, bastuar och längdbassänger. Och inte enbart för hotellgäster utan man få gå dit som allmänhet. 2,5 timme hade vi till förfogande där inne. Och flickorna njöt.

På eftermiddagen fick vi gå dit ännu en gång eftersom lilla Alva gjort som vanligt när hon går från badhuset. Hon hade lagt sin baddräkt i handduken och denna gång var det inte en handduk hemifrån utan en som vi hyrt på badhuset och den åkte ju ner i uppsamlingskorgen för lånade handdukar. Men vi hade tur och den fanns kvar i en av de säckar som skulle gå iväg till tvätten när badhuset stängt för dagen.

Sen gick vi på en restaurang som har lokal mat med roliga namn, som Rostade grisöron, Stadsfrökens kycklingficka. Vi tog in vitlöksbröd och ost som förrätt och fick in grovt bröd som var stekt i vitlökssmör och en liten skål med något mellan gräddfil och creme fraiche att dippa bitarna i. Jättegott.

Sen valde vi olika kötträtter förutom Elin som tog in en räksallad. Och så dessert på det. Efter det frågade vi om de hade sängar att erbjuda också för vi var så mätta och trötta att det hade varit skönt. Men tyvärr stod det inte på deras meny ;)

Det blev ett annat museum än det vi tänkt

Vi hade tänkt gå på KGB-museumet som finns högst upp på hotellet vi bor på. Damen som guidar berättade dock att det nog inte är så intressant för barnen för det är till största delen en berättelse och inte så mycket att se på. Dessutom gick den första visningen på finska. Så vi klädde på oss och gick ut på stan i stället.

Här är vi inne på marsepanmuséet. Det fanns massvis med olika marsipanfigurer och en dam satt och målade marsipanen för hand (med livsmedelsfärg för att man ska kunna äta marsipanen). Man gör massan, trycker ut figurerna i formar och sen får de torka innan den målas.

Man har tillverkat marsipan i Tallinn sen medeltiden fast från början mixade man den på apoteket. Man ansåg att ingredienserna hade helande verkan. 

För övrigt så finns det ett apotek i Tallinn som har varit verksamt i 590 år. Det äldsta apotek som fortfarande är verksamt. 2022 kan det fira 600 år. Det var lunchstängt när vi ville titta in men kanske att vi gör ett besök senare i veckan. 

Visst är det en vacker utsikt vi har från vårt hotellfönster?

Gooood mooooorgon Tallinn!

Paus i Hufvudstaden

Maken skulle på möte på huvudkontoret onsdag-fredag så jag passade på att följa med. Igår tog jag mig in till centrum för att handla vit opak akrylfärg. Måste få färdig min lila Lempicka. Passade på att stoppa ner två nya penslar i påsen samtidigt. Jag har tyvärr inte haft tid att åka till min "godisbutik" i Bäckefors ännu. När jag slutade i Dal-Ed fick jag ett presentkort hos Sten och jag har tänkt mycket på vad jag ska handla för det och kommit fram till att det blir en eller två akvarellpenslar. Det är inga problem med att göra slut på pengar när det gäller penslar. Köpte en för snart två år sen efter att jag sålt en tavla. Den kostade 650:-. Penseln alltså!

Jag gick runt i storstaden igår under flera timmar. Men det är märkligt, trots att det finns så många butiker, hade jag ingen köplust. Jag tyckte det mesta var tråkigt. Undrar var alla tuffa klädbutiker finns? Staden är ju stor och man måste nog veta. Det är inte som att handla kläder hemma. Vi har en kädbutik i "byn" och jag måste ändå medge att utbudet där är bättre, eller i alla fall är det lättare att hitta vad man vill ha än det är här för den som kommer från landet.

När jag kom tillbaka till hotellrummet i Täby stod min stegräknare på nästan 16000 steg och jag var inte färdig med shoppandet för dagen. Vi åkte ut till Lars morbror i Nacka och hämtade ett par byxor. Dem tog vi med till Nacka Forum för att ha som mall och köpte där två par likadana, fast en storlek större och i andra färger. Sen gick vi runt och tittade i de andra butikerna där men jag var inte på köphumör nu heller. Så det blev att återvända till morbror, ta en kopp kaffe och vara sociala en stund och sen tillbaka till hotellet. Kom precis i tid för att kunna se Bron på TV. Vi har ju bara sett den via svtplay innan. Resten på TV var bara skit. Och för resten var jag så trött efter allt gående (20102 steg!)så kudden och jag möttes på halva vägen.

Idag ska jag åka kollektivt till Enköping för att träffa min syster Sonja. Det ska bli fantastiskt roligt. Vi har inte setts på flera år även om vi håller kontakt via etern och telefon. Hon och maken har precis flyttat till Enköping. Det är lite närmare för mig än till Kalix Nyborg, där de bott förut. Och sen är det ju lika nära för dem att ta sig hem till oss nu. Kanske kan jag övertala henne att de besöker oss till sommaren. Vintern är en så förbannat tåkig årstid hos oss.

Följden av Stockholmsbesöket blir att inlägget hos Notarien blir lite fördröjt. Men den som väntar på något gott.....
Lev väl och njut av livet

Målet i sikte, Europatouren del 4

Målet Toscana, Italien nåddes den 9 juli kl. 18.00

Tog färjan Moby från Basita kl.15.00. Det är något speciellt med båtar/färjor i södern. De färjor jag åkt på tidigare har försökt sälja så mycket som möjligt. Det är spritlotter, reselotter, taxfreebutiker, massor med ställen där man kan köpa något att dricka eller äta. Men på corsica ferries och Moby stängde i stort sett allt för siesta mellan 14 och 18.30. Man kunde få sig en kopp kaffe och på Moby gick det faktiskt att få en kladdig smörgås eller ett paket kex också. Vi hade ju undrat när vi satt i Nice och väntade på ombordkörning varför alla hade laddat upp så med dricka och bröd men nu vet vi! Så om nu någon som läser det här ska åka färja i Medelhavet så räkna kallt med siestastunden för den är helig för alla där nere. Service gentemot de betalande resenärerna, vad är det? Nu kanske det inte är så överallt men det är bättre att vara förutseende. Vi hade tänkt köpa bananer och dricka innan vi gav oss iväg till båten tillbaka till fastlandet. Men vi satt för länge på restaurangen i Bastia och alla affärer hade hunnit stänga – för siesta, naturligtvis!

Klockan 18.00 anlände vi till Livorno och det var Carolines första besök i Italien. Hon hade väntat på detta i 27 år och äntligen! Vi bodde på ett jättetrevligt hotell som vi bokat från Korsiska. Receptionisten var väldigt hjälpsam och tipsade om både det ena och det andra som vi bara måste se i Toscana.

10, 11, 12 juli 2008. Väder: Soligt, soligt, soligt och varmt

Pisa blev första målet för dagen, det var bara 5 mil dit och tornet lutar ungefär lika mycket som förra gången Lars och jag var där (1993). Troligen finns det mer att se i Pisa än tornet men det är ju det som är turistattraktionen så det var dit vi begav oss och vi var inte ensamma! Vi blandade oss med japaner, amerikaner, holländare, ryssar, tyskar och så några italienare.

Vi fortsatte österut till Florens. Vi skulle ta oss till järnvägsstationen där det skulle finnas en information om boende. Nu hittade vi inte dit eftersom det var trafikomläggning utan vi tog oss ut ur staden och ca en halvtimme sydväst om Florens hittade vi en pärla på egen hand. En lägenhet på en vin/lantgård.

Florens är en väldigt vacker stad, det måste även jag som inte är förtjust i storstäder tillstå. Det finns gott om vackra och välbevarade byggnader - och gott om scotrar är det oxå.

Vi tog en citybuss som man kunde gå av och på var som helst under dess rutt. Det är ett rätt bra sätt att bese en stad när man inte har så mycket tid på sig. Och vädret var ju perfekt för att sitta på övre däck och njuta av de vackra omgivningarna.

Siena är en mindre och charmigare stad. Det är här de har hästkapplöpningen ”Palio” två gånger om året och vi kom dit mitt emellan de båda evenemangen som hålls 2 juli och 16 augusti på Piazza del Campo. Då strör man ut jord på kapplöpningsbanan som löper mellan själva torget och husen. På husfasaderna finns smala balkonger som fungerar som läktare där man står i flera rader tätt på varandra. Skådespelet brukar dra massor med folk.

Väg 222 mellan Montagnana och Siena var otroligt vacker och en riktig mc-väg. Överhuvudtaget är det mycket vackra omgivningar i Toscana. Det går ju inte föreviga det med vanlig kamera men jag satt med den under färden och bara klickade och några kort blev bra även om de inte återger hela sanningen.

Europatouren, del 3

Vid detta inlägg försvann länkarna i arkivet för del 1 och 2 men texten finns kvar längre ner

4 juli 2008. Väder: Soligt och varmt
Bestämde att vi skulle ta oss till Languedoc och Chez Sven, ett B&B som vi fått tips om innan avresan hemifrån. Det var bara drygt 15 mil och jag gick igenom kartan och skrev upp vägnummer så att vi skulle komma rätt eftersom vi inte riktigt litade på varken Gullan el. Sharon. Som vanligt missade vi en avfart pga att de inte förvarnar vilka vägnummer nästa avfart har innan utan det står i själva korsningen på den skylt som står där. Men eftersom alla vägar bär till Rom är det ju bara att fortsätta så brukar det bli rätt i slutändan. Lars har ju en kompass inbyggd i sin skalle och säger jag åt honom att köra nordost så gör han det om han bara hittar en väg som verkar gå åt det hållet.

Nu hittade vi en väg men det var inte världens bästa. Där skulle tydligen inte cyklisterna i Touren dra fram för vägens beskaffenhet var mer som hemma, lite lappat här och en del kvarlämnade hålor där. Det gällde att vara på alerten och vara med och parera för även om vi har gelé i sadeln så känns det gott i rygg och svanskota när dämparna går i botten.

Efter en rejäl omväg på småvägar och en avstängd väg i en by hittade vi till slut fram till Chez Sven i Causses et Veyran. Där fick vi tillgång till poolen och det var välbehövligt för vi var rätt varma.

Vi ville åka en sväng i området och fick tips att åka till Roquebrun, 8 km norrut. Där hittade vi en restaurang som låg ute på klippavsatsen med vattnet direkt nedanför. En far stod och metade med sin son ute i vattnet, en idyllisk scen i solnedgången.

5 juli 2008. Väder: Soligt och varmt
Drar vidare mot Provence och jag får äntligen se solrosorna. Stora fält där blommorna står och vänder sig mot solen. Ser även lavendelfält men de har inte hunnit komma i full blom än. Vi hittar ett B&B uti ingenstans igen. Det är en vingård som ingår i ett kooperativ och när vi har tittat på rummet och går tillbaka till cyklarna för att lasta av kommer ägaren med en flaska vin till oss.

Eddie och Caroline firar sin 28 bröllopsdag och vi undrar om de vill vara själva men det vill de inte så vi beger oss alla iväg till en restaurang som vår hyresvärd rekommenderat. Den ligger ytterligare 2 km ut i ingenstans och visar sig vara en riktig hit. Ingen komage här inte! Vi väljer en trerättersmeny för 21€ per person och har tre-fyra alternativ för varje rätt. Här visade det franska köket upp sig i all sin prakt. Jättegott och en jättetrevlig kväll, jag blev lite på lullan och när vi väl kom hem igen till den väntande bädden så han jag knappt krypa ner innan kudden träffade min skalle och jag sov sött till jag hörde Lars klä på sig. Då steg även jag upp och följde med honom ut på en morgonpromenad.

6 juli 2008. Väder: Soligt och varmt
Det är en upplevelse att se förvandlingen på både vinodlingar och solrosfält när solen går upp. Sen upptäckte grässtrå, vinrankor, ståltrådar och störar vi en herrans massa snäckor som kravlade sig fast på allt, både. Fast om de gör samma skada som de hemskingarna vi dras med här hemma vet jag inte.

Efter frukost begav vi oss ner till Saint Tropez och tittade på de STORA båtarna. Därefter fortsatte vi österut mot Italien utefter strandvägen. Tog ett bad i någonstans mellena Saint Tropez och Sainte Maxime och det var riktigt skönt, +25 i vattnet. Det var mycket trafik utefter vägen och i Fréjus tog vi N-7 över berget ner mot Cannes. Det var lika mycket trafik i Cannes så nu drog vi oss ut mot motorvägen och Nice. Vi hade bestämt oss för att försöka dra oss upp mot bergen för att komma undan med ett lite billigare boende än nere i Nice och hamnade i Castagniers, ca 2 mil norr om Nice.

7 juli 2008. Väder: Soligt och varmt
Lars var ute tidigt som vanligt och kom tillbaka vid halvåttatiden och hade fått en ”tokig idé”. ”–Varför ska vi köra hela kustvägen ner till Toscana? Det går färja från Nice till Korsika och därifrån går det färja till Livorno. Då får vi även se Korsika! Vad säger du om det? ”

Ja, jag köpte idén och det gjorde även de andra. Vi fick portieren att beställa rum åt oss så att vi hade det ordnat när vi kom fram eftersom båten skulle vara framme kl. 21.00 och det kunde bli lite kivigt att hitta något så sent. Och dessutom börjar det mörkna så dags också där nere i södern.

Vi åkte ner till Nice, knallade in på corsica ferrries kontor och köpte biljetter. Gick därefter ut och jagade ett nytt minneskort till kameran och lite skaffning att ta med på färjan.

Hade lite problem med att hitta rätt väg men kom fram till hotellet som låg högt uppe i bergen 7 km från Bastia i en liten by som heter San Martino di Lota. Här stannade vi i två nätter medan vi åkte runt den allra nordligaste delen av Korsika. Vilt och vackert. Till Korsika återvänder jag gärna för en längre vistelse.

Här är några kort från Korsika. Klicka på dem så ser du dem bättre. Gå tillbaka med bakåtpilen.

Europatouren, del 2

30 juni 2008. Väder: Soligt +26º
Landade i ett varmt och soligt Spanien. Har bestämt att vi ska hålla oss borta från motorvägar, bara använda dem i nödfall. Körde via en mindre väg österut mot San Sebastian där vi tänkt övernatta. Jag har dock lite fobi vad gäller stora städer så resan började väl inte så bra eftersom vi inte klargjort detta. Eddie har en speciell känsla för just San Sebastian där han varit en hel del. Jag såg bara höga stenhus, mycket avgaser och annat som hör storstäder till. Det slutade med att vi fortsatte österut mot Fuenterrabia, där vattnet är gränslinje mellan Spanien och Frankrike. Gullan hade målet inställt men vi som tittade på skyltarna också tyckte att hon hade fel. Det visade sig dock att orten har bytt namn och numer heter Hondarribia.

Vi fick tag på en hotellägenhet i två plan med två sovrum och kök/vardagsrum. Lars fixade lite vin och öl och efter en dusch gick vi ut för att hitta något att äta. Det var inte många restauranger öppna – det var någon form av fiesta – men vi hittade en nära vattnet och Lars och jag beställde in något med ordet callos som på menyn översatts till engelska med Beef tripes som vi alla antog var en köttgryta. C tog in fisk och E sardiner. Maten kom på bordet och det var inte köttgryta. Det såg ut som uppblötta baconcrisp och smakade inget vidare alls. C ringde sin far senare och frågade vad tripes var för något och det visade sig vara KOMAGE! Det blev ett stående skämt de kommande dagarna. Vi köpte mer vin, lite coca-cola och några croissanter istället så vi fick i oss lite kalorier.

1 juli 2008. Väder: Soligt +31º

Lars och jag gick ut en morgonpromenad i den lilla staden som var väldigt fin. Vi handlade bröd, ost, yoghurt mm och fick en trevlig stund vid frukostbordet. Tittade på kartan och beslöt oss för att äntra Pyrenéerna och ta oss till Jaca.

Vi for väg A 121 till Pamplona, där vi i hettan letade oss fram till platsen för tjurrusningen som skulle gå av stapeln den 6 juli. Vi var alltså ett par dagar före och det skulle bli symptomatiskt för hela resan. Vi var förridare för tjurrusningen, Tour de France, cykelloppet i Varese, Italien – Campo di Fiori – och därefter Formel 1 i Hockenheim, Tyskland. Hade vi åkt till Monte Carlo som vi tänkt hade vi varit förridare även där. Nu blev det inte så men mer om det längre fram.
I Pamplona höll man som bäst på att sätta upp alla stängsel utefter tjurrusningsvägen. Vi gick från platsen där de startar, vilket visade sig vara en rejäl uppförsbacke. Fruktansvärt för både de idioter som är dumma nog att sätta livet på spel och för de stackars tjurarna som är förvirrade som det är att ha hamnat mitt inne i staden på kullerstenar och med massa vrålande människor runt sig.

På väg 240 mellan Pamplona och Jaca kör man utefter en stor sjö med grönt vatten. Jag har bara sett detta en gång tidigare och det var i Vålådalen. Har tydligen att göra med mineraler och istiden mm. Får forska vidare i det. Vackert är det i vilket fall som helst.

Vi kom fram till Jaca och tog in på ett litet trevligt hotell. Vad man måste tänka på i både Spanien och Frankrike är att frukosten oftast inte är medräknad i hotellkostnaden. Och ibland undrar man vad det är man betalar för egentligen. Kaffe, lite rostat bröd, marmelad och inplastade sockerkakor.

Vi gick ner till centrum och tog lite tapas o dricka, var kulturella och hittade en restaurang i ett hotell med hyfsad prisnivå, en trerättersmeny för runt hundralappen och då ingick dryck till maten. Vi var bland de första gästerna och hade några val att göra för varje rätt. Det roliga var att en av förrätterna hade de bara två portioner kvar av, det påpekade servitrisen särskilt (vi var alltså nästan först och den var redan på upphällning!). Nu hade ingen av oss valt just den rätten men vi blev väldigt nyfikna. Vi undrade vad det skulle bli av det här. Skulle vi bli serverade komage i kväll igen eller klara oss undan?

Maten var en positiv överraskning. Jag hade beställt melon o skinka som förrätt och det var en rejäl portion. Huvudrätten bestod av en tunn biffstek med pommes frites och till efterrätt fick vi glass.

Vid ett annat bord satt fyra engelska damer, varav en hade beställt in just den rätt som det bara fanns två portioner av – Fishermans blouse – eller något sån’t. Lars blev ju nyfiken och gick fram för att fråga dem och de hade lika roligt som vi åt att det var så få portioner av just den rätten. Det visade sig vara något med potatis och grönsaker. Damen sa med skratt i rösten – Det finns bara EN portion kvar nu!

Det var väl ingen gourmetmat men vi var mätta och hade skrattat mycket när vi gick därifrån.

Tillbaka på hotellet fick jag tag i Internet och skickade det första av de två mejl jag fick till på semestern. Det blev oväder senare på kvällen, åska och regn men det hade passerat innan morgonen.

2 juli 2008. Väder: Soligt men lite kyligt, lite regn på eftermiddagen

Tog väg N-330 rakt norrut mot gränsen. Man kan välja tunnel eller vägen över passet och är vädret bra rekommenderas den. Det är så fantastiskt vackert, vi är uppe på ca 1500 m och man ser molntäckena nedanför på vissa ställen.

Vi valde en mindre väg på andra sidan passet (Gullan gjorde det åt oss) och körde om en massa cyklister som tränade inför komman Tour de France. I nedförsbackarna blev vi omkörda av samma cyklister som inte bromsade lika mycket som vi och som tog kurvorna mycket lättare. Det var inte bara cyklister vi fick trängas med på denna lilla väg, kor och getter gick helt löst och på ett ställe stod en ponny i ena körfältet och sov, verkade det som. Han tog ingen som helts notis om en mullrande HD.

Vi stannade och fick i oss lite kaffe på en bar som även hade en liten livsmedlesbutik. När vi kom ut passade vi på att fota ostleverantören när han kom. Ostarna skar och vägde han upp i bilen innan han bar in dem till affären.

Efter lunch i Louvie-Juzon och åkte vi N-35 till Lourdes, staden med det helande vattnet.

Här har man byggt upp en hel industri runt vattnet. Man kunde köpa dunkar att ta med sig vatten hem i och en hel del krimskrams som har med religion att göra. Det var otroligt mycket folk. Busslaster! Långa rader där sjuksköterskor gick med folk i rullstolar och folk med kryckor och andra vallfärdare. I fronten gick en person med en pinne med nåt som fladdrade högst upp. Så långt man kunde se fanns dessa grupper.

Från Lourdes körde vi vidare österut mot Medelhavet och stannade för natten i Borderes-Louron. Vi gick till butiken och inhandlade lite matvaror och hade picknick vid ån som rinner parallellt med vägen.

3 juli 2008. Väder: Regn och kallt
Fodret, som vi plockade ur i Santander, sattes in i jackorna igen. Och overallerna åkte på och fick vara på större delen av dagen, även efter det att regnet upphörde. Vi hade bestämt oss för att komma ner från bergen (till varmare klimat igen) och skulle köra över tre pass på väg D-618 ner till Bagnères-de-Louchon.

Där skulle vi ta D-33 norrut men körde fel i en rondell och hamnade i Saint-Béat, en stad där husen är byggda som i Venedig, som om de växer upp ur vattnet. Där tog vi en promenad och en fika innan vi vi fortsatte vår resa via D-33 och D-117 och stannade för natten i Quillan.Denna dag åkte vi längre än någon dag tidigare och det kändes i rumpan att vi behövde vila. Caroline och jag har fått stå för logijakten och vi satte igång med friskt mod. Första hotellet hade bara ett rum men det fanns två dubbelsängar i det. Vi gick upp och tittade på rummet men bestämde oss för att avstå. Vi gick till turistinformationen som fanns i närheten och fick en massa tips på Chambres D'Hotes, som är Frankrikes motsvarighet till B&B. Vi hittade ett till slut hos en holländsk kvinna. Stället heter La Cour, med stora trevliga rum och frukost för 40€. Rekommenderas!

spännande fortsättning följer en annan dag.....

njut av livet så länge