Som barn på nytt

Maken var ute och skottade av snön från det lilla taket över vår "solveranda". Han fick för ett antal år sen några takstolar i massiv ek från en skola som lades ner iVänersborg och dem monterade han upp och lade tegel på. Nu var det väldigt mycket snö på just detta tak och det har vi ju hört i nyheterna hur det går med tak både här och där. Även om detta inte är platt så vill man ju vara förutseende. Det ska ju komma mer av den här vita varan. Nu skottade han ner snön från taket och det lade sig tyvärr i en två meter hög driva precis framför dörren till redskapsboden och där har jag all fågelmat. Vi får se om/när fåglarna får mer mat nu i vinter :-/

Efter uträttat arbetspass flög den lille glade pojken i maken som ville hoppa ner från taket i stället för att gå ner samma väg som han kom upp. Det var bara att ta fram kameran och föreviga. Jag vill inte stöta mig med de som har upphovsrätt till musiken så jag har lade ut filmen som privat. Detta ställde till det så att ni inte kan se den annat än om ni själva har ett youtubekonto. Men det ska förhoppningsvis vara ordnat nu för jag har tagit bort spärren så nu kan HELA världen sen den :D

Tråkigt

Att leva ett rikemansliv och inte behöva lyfta ett finger måste vara fruktansvärt tråkigt. Jag kan förstå om de tar till stimulantia för att få lite variation i tristessen. Den enda stimulantia jag har att ta till är paracetamol och hur roligt får man av det? Det hjälper inte mot tätheten i bihålorna men huvudvärken släpper lite i alla fall. Och det kan jag väl tycka är positivt och roligt - haha :( 

I vilket fall tycker jag det är fruktansvärt tråkigt just nu. Kanske man ska ta på sig och gå en lugn promenad ner till brevlådan. Det ska ju vara bra att röra lite på sig när man är förkyld och nu har de ju slutat snöa och vägen är nyplogad också. Fast jag väntar nog till det att dagens post har hunnit bäras ut. Inte för att det brukar vara så mycket i brevlådan nu för tiden när man betalar sina räkningar via e-faktura. Men kanske finns det någon tidning eller annat roligt. 

Oväder

När maken öppnade - läs knuffade upp - dörren i morse såg det ut så här:

Snön driver vilket gör att det på vissa ställen är mer än 70 cm att skotta undan för att komma fram. Lars gav sig i väg ner till Göteborg efter att ha fått fram bilen. Han kom inte så långt innan det var stopp. En lastbil som inte kom upp för backarna. Som tur var varnade Frida (vår GPS ;D) om problemet så han vände och tog gamla vägen ner till Uddevalla för att sen ta sig ut på E6.

Han måste tyvärr upp till Stockholm och jag bävar då jag hör på radion när de går ut med trafikinformation om att det är stopp både här och där. Men han är en både klok och försiktig man som dessutom håller avstånd till bilarna framför så jag ska väl inte gå och oroa mig i förväg. Jag kan ju inget göra ändå här hemifrån. Annat än att vårda mig förkylning förstås. Det är bomtätt i bihålorna samtidigt som näsan droppar. Konstigt!

Här är några andra bilder tagna genom fönstret som visar hur dagsläget är.

Tummelisa

Var nere i Göteborg i går och råkade gå på Tummelisa Garn, en helt underbar butik. Jag var ute efter garn och mönster till en kofta. I Stenungsund finns en garnbutik men där är så fullknökat med garn och annat så det är svårt att få något grepp om det. Det är som med skogen och alla träd. Dessutom är deras mönster fruktansvärt tråkiga. Hos Tummelisa var det ljust och luftigt. Vilka garner och vilka mönster. Här finns mönster från England och där kan man det här med stickning, vill jag lova.
Jag föll för en kofta i grönt och sen blev det garn till en tunika och mera garn till samma tunikamönster men i en annan färg. Och på slutet åkte ytterligare ett grönt nystan med för att sticka ett par handledsvärmare. Jag kommer att återvända till den där butiken fler gånger!

Tyvärr fick jag fel mönsterhäfte med hem för koftan men jag har skickat en fråga till innehavaren om hon kan e-posta den till mig. Annrs får jag väl åka ner igen och hämta den själv. Men då blir det nog ytterligare en påse med garn med hem är jag rädd ;-)

Inspirationen tillbaka

Äntligen säger jag om igen - men denna gång åt att jag åter fått tillbaka lusten att måla. Och det tack vare en bild på en tjej från Burträsk som har en blogg där jag hittade en massa underbara bilder på henne. Jag skickade en fråga och fick, med vändande svar, en positiv respons från henne.
Första målningen blev en liten i akryl 40x32. Nästa gång jag går ner i studion ska det bli en stor 70x90 som jag ska hänga i vardagsrummet. Här är i vilket fall nr 1.

Må gott och njut av livet även om det är motigt ibland.

Äntligen!

Vad är det med vårt telenät egentligen? Nu är det andra gången på kort tid som vi varit utan kontakt med yttervärlden i nästan en vecka. Och med yttervärlden menar jag inte den som går att nå med vanlig mobiltelefon utan via den där kontakten som är kopplad till ett modem i väggen. NÄTET mao. Snart gör jag som maken säger - går och köper mig en iPhone där jag har allt i den där lilla makkapären. Då är jag ute på nätet utan att behöva ha en fast uppkoppling. Och vi kan kanske säga upp den fasta????? Nä riktigt så långt kan vi nog inte gå ännu. TYVÄRR vill jag säga med bestämdhet. För jag är rysligt trött på att den sista biten av vår lina hänger i luften och inte är nergrävd. Eftersom det sprakar och har sig så tror jag dessutom att lagningarna på luftledningen görs med vanliga kärringknutar!
Det är märkligt ändå vad fort man blivit beroende av att kunna vara ute och surfa i cyberrymden. Jag kommer ihåg när vi köpte vår första dator, en 286:a. Ingen Windows där inte. Utan DOS som man skrev ner sina kommandon i och skam den som råkade skriva "format c:" 

Detta var 1993 och vi satt uppe halva nätterna för att lära oss att ge rätt kommando för att komma vidare. Nu sitter man uppe halva nätterna för att chatta med folk på andra sidan jordklotet! En stilla undran vad man gör om 15 år? 

En massa idéer men kommer inte till skott!

Syster min tror att jag är så inne i målandet att det hindrar mig från att skriva här. Tänk så fel hon har! Jag tillbringar tyvärr mer tid framför datorn än i studion men jag tror trots allt att den tiden inte är helt bortkastad. Vill måla ansikten och har nu suttit och lekt lite i Photoshop med en del bilder jag har som ska ligga till grund för alla de där målningarna jag vill ha gjort. Har tankar på att få ihop till en egen utställning men den lär nog dröja med den takten jag har just nu :-(
Och så har jag ju lite svårt att bara börja på nya saker när jag vet att jag har projekt som ska bli färdiga. Har börjat på fyra små tavlor med en liten flicka som leker på stranden men det är bara grunden som är klar än så länge.
Det är bara att ta på sig jacka och kängor och klampa ner till studion men det är alltid något annat jag hittar på som hindrar mig. Men det ska väl vara så, antar jag. Inspirationen och lusten kan väl inte finnas där hela tiden. Det kommer ju en vår och då kanske lusten vaknar igen. Eller så vaknar den i morgon. Under väntan så kan man försöka hitta den hos andra - t.ex i Ali's Studio eller på George Lindmarks hemsida.
Ha det gott. Jag ser fram emot att få borsta undan snön från bilen i morgon bitti :( (skämt)