1301 sniglar på 40 minuter

Det var vad maken fick ihop i går. Han klippte och lät dem ligga. Idag tog det mig lite längre tid att få ihop om inte mer så minst lika många men jag plockade upp alla och samlade i en hink. Jag försökte klippa dem men de drar ju ihop sig när de känner att det är fara å färde så en del åkte nog i levande. Men jag hällde i salt på toppen av allt och det var lite kul att se hur fort de ändrade färg från brun mm till vit. Det vita var nog allt slem som de avsöndrar när de får en saltchock. Kan inte säga att jag tycker synd om dem.

Inne i samhällena kan de nog hålla dessa äckliga kryp stången men det är lite svårare för oss som omges av åkrar åt fyra håll. Det känns som never ending story men samtidigt vill jag inte ge mig för de som är borta är borta och betänker man att varje snigel kan producera 400 nya så har vi hittills i år hindrat att mellan en halv och en miljon sniglar kommer att kräla på vår tomt. Och min kamp fortsätter.

Italien får en egen sida

Har flyttat mina inlägg om vårt äventyr i södra Italien. Det finns en länk högst upp i högra kolumnen.
Det är många som frågar om hur det går för oss där och då känns det bättre att samla allt på ett ställe. Men ni får gärna titta in på båda ställena.
Jag har haft en massa funderingar på vad jag ska kalla Italienbloggen men inte kommit på något roligt. Kanske kan jag få hjälp av alla som är mer fantasifulla än vad jag är. Hjälp mig.
Arbetsnamnet är än så länge Calabria in my heart.