Det var vad maken fick ihop i går. Han klippte och lät dem ligga. Idag tog det mig lite längre tid att få ihop om inte mer så minst lika många men jag plockade upp alla och samlade i en hink. Jag försökte klippa dem men de drar ju ihop sig när de känner att det är fara å färde så en del åkte nog i levande. Men jag hällde i salt på toppen av allt och det var lite kul att se hur fort de ändrade färg från brun mm till vit. Det vita var nog allt slem som de avsöndrar när de får en saltchock. Kan inte säga att jag tycker synd om dem.
Inne i samhällena kan de nog hålla dessa äckliga kryp stången men det är lite svårare för oss som omges av åkrar åt fyra håll. Det känns som never ending story men samtidigt vill jag inte ge mig för de som är borta är borta och betänker man att varje snigel kan producera 400 nya så har vi hittills i år hindrat att mellan en halv och en miljon sniglar kommer att kräla på vår tomt. Och min kamp fortsätter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar