Insnöad - å inte bara i huvudet

Under de snart 27 år vi bott här i Färgelanda har jag aldrig varit med om något liknande! Man kan ta sig ut men endast till fots och med vissa besvär. Jag har skottat och skottat för att hålla vår parkering och infart till huset ren men nu har jag gett upp. Det är liksom ingen idé längre. Och på radion har de meddelat att all plogning på de mindre vägarna är inställd tills vidare.  De har bandvagnar i beredskap om de måste ta sig fram för att undsätta folk som måste till sjukhus. 

Detta är utsikten från vårt köksfönster. Det har snöat i stort sett sen i onsdags och under de sista dagarna har det även blåst halv storm. Minus 10-12 grader och vindar mellan 10-15m/sek. Det är ingen höjdare. Men det ska bli bättre säger dem på SMHI. Fast hur mycket tröstar det när man vet att de stackarna som ska ploga här inte har någon slunga på traktorn utan bara trycker den nya snön framför sig och inte har någonstans att göra av den. Vägen är nu (i nyplogat tillstånd vill säga) inte bredare än traktorns yttermått. 

När pojkarna var små brukade de göra en tunnel i snövallen som alltid bildas nedanför vår parkering. Där är idag ett snödjup på 3,5 meter skulle jag tro. Mina solrosor, resterna av dem vill säga, sticker upp lite här och var. De står en bit nedanför backen där snön brukar smalas men nu drunknar de snart.

Jag skulle ner och måla idag hade jag tänkt mig men jag har ingen lust att gå ut för det innebär att jag måste pulsa genom lårhög snö och då skottade maken ändå gången dit ner i går eftermiddag. Men med den här blåsten så driver gångarna igen direkt.

Nog tjatat om snön. Jag ska inte skriva mer om den. Nu ska jag istället ringa mina söner och höra hur de har det i Stockholm, Visby respektive Lund. Sen ska jag sätta mig med en ny deckare och min stickning och fördriva tiden mellan matningen av vedspisen. Och jag tror jag ska trösta mig med ett glas rött också.

Ha det bra ute i landet.