i nöd och lust

I går var äntligen en dag med uppehåll och sol så jag ringde kompisen och frågade om vi skulle ta en runda på golfbanan efter jobbet. Men tji fick jag. Nyss hemkommen från semestern var hon och fixade för pållen, därefter skulle hon ut till torpet och hjälpa maken med takomläggning. Sen kanske vi kunde gå ut. Man tappar ju lusten innan meningen är färdig ens.

Ringde min egen make och frågade om han tänkt åka till Kroppefjäll, vilket han skulle, och sa att jag gärna följer med. Det är träff varje onsdag hela sommaren - gamla bilar och mc mm. Man träffas några timmar och tar en fika i all anspråklöshet. Skön avkoppling. Och det gäller ju att njuta av det vackra vädret.

Väl hemma tog jag lite att äta och sen ringde makens telefon - en hiss som inte fungerade ända upp och en rullstolsburen dam som bor där uppe, naturligtvis! Jag har ju lovat "i nöd och lust" och nu när lusten inte fick sitt utlopp tyckte jag att jag kunde lida lite med maken. Åkte därför med honom till Lysekil - en timme dit, en timme hem och lite mek emellan - så vi skulle väl vara hemma igen vid 19-tiden. Trodde vi ja! Det blev en extratur Lysekil-Uddevalla-Lysekil med färja för att hämta hydraulolja och fylla på för att hissen skulle gå ända upp. Och det vet ju alla som varit på kusten under sommaren att det går hur lätt som helst! Inga turister alls! Ingen kö till färjan! Och vi skulle ju med båda vägarna! Klockan hann bli närmare 22 innan vi var hemma, men som sagt - har man lovat så har man- och lusten får nog sitt en annan gång.