
Jag stängde dörren fort som f.n och rusade in efter kameran. Och den lille rackaren satt snällt kvar medan jag knäppte den ena bilden efter den andra. Så tog jag ett oförsiktigt steg ut på altanen och då flög den iväg - rakt in i glasdörren som den redan haft möte med två gånger innan (kanske var det fler träffar men det här är de jag vet med säkerhet). Där satt den nu på altangolvet och tittade på mig och jag gick ut och försökte hitta honom i displayen - det var ju faktiskt inte ljust ute och altanbelysningen räckte inte till för mina morgontrötta ögon - då lyfte han. Helt ljudlöst flög han över huvudet på mig och ut i friheten, åt rätt håll den här gången. Altanen är överbyggd med tak men det är ju faktiskt nästan 6 m upp till nock och bara en liten kortvägg med glasspaljé och dörr. Och där försökte han ta sig igenom först. Nu kan man ju undra vad han hade inne på altanen att göra men det såg vi när det blev dagsljus. Den uppstoppade ormvråken som vi satte upp på väggen i juni för att skrämma svalorna från att bygga bo (vilket var en framgångsrik taktik) hade fått ordentligt med stryk av kattugglan. Vår fågelskrämma, som inte skrämmer alla fåglar, är helt vingbruten nu men kommer att få sitta kvar där ute ändå.
1 kommentar:
Ja det låter ju som en skröna men herregud så det kan gå. Stackarn kommer nog inte tillbaka och vill nog inte möta ormvråkar heller kanske höll den på att bli uppstoppad själv.??!!
Strongt gjort att våga ut o fota i bara särken men man blir gripen och hinner inte tänka på sitt eget skinn.
Vet inte om de anfaller??
Fin bild bra gjort syster!
Kram STOORA syster yster!
Hälsa Lars från mig och lars.
Skicka en kommentar