2007-09-06

Inspiration, transpiration, station och andra -tioner

Har varit på konferens i dagarna tre och det är inte klokt så trött man blir av att inte göra någonting. Man lyssnar på föredrag, pratar med likasinnade och äter gott, både till frukost, lunch och middag och fasar över alla kilon man måste kämpa bort efter en sådan session.

Träffade en kvinna igår som gav en underbar upplevelse. Vi var ett antal från föreningen som var och hälsade på en konstnär i hennes ateljé. Jag hade varit inne på hennes hemsida http://www.yvonneswahn.se/så jag var väl lite så där lagom intresserad. Men jag måste säga att det välkomnande vi fick och den generositet och värme hon visade oss, för henne, helt främmande människor var helt fantastiskt. Och bilderna på internet gör INTE rättvisa åt verkligheten. De sprakade av liv, även de som från början såg helt blacka ut. Tänk att man kan måla icke-föreställande konst så intesivt och samtidigt mjukt och nästan poetiskt. Ja, nog inser man att man har en mycket lång väg att gå, även om man tar tåget....som Yvonne sa att hon hade hoppat på för ett antal år sen och bara gjorde små avsteg från på en perrong här och en där mellan sin fortsatta resa på detta tåg. Undrar om jag hinner med det, är lite försenad pga alla kilon från konferensen som får mig att flåsa på min språngmarsch mot stationen :-)

1 kommentar:

Nonna sa...

Kuta på syster, vi har bra med flåset du och jag, vältränade som vi är. Har varit ute på min runda idag igen men på måndag börjar slitet så då får vi se hur dant det blir. Varför ser vi inte allt vi gjort själva och ser andras framsteg så stooora?? Säkert är hon jätteduktig, Yvonne, men det är du med, du har fostrat tre o en halv söner o vävt och sytt och gud vet allt och utbildat dig på högskola till ingenjör och börjat måla och utvecklats till en duktig konstnär o dessutom är du snäll, trevlig och rar spelar hygglig golf och tar hand om din make så gott du orkar och förmår..o jag förutsätter att han tar hand om dig med, vad ska vi mer önska oss?? Självförtroende kanske jag har inte heller nåt så därför ser jag att du behöver fylla på den bägaren.
Vikten den är ju summan av förlustelserna - fast ibland känns det orättvis att en del kan äta som tokar och andra inte ens se på godsakerna så sitter de där..de INTE ska sitta.
Vi får väl skutta ner på perrongerna emellanåt då och se om vi kommer nånvart, numera orkar jag inte göra såna försök utan håller mig till foton och lite fotored. men det gläder ju oxå omgivningen.
Du vill, kan o orkar så mkt det gäller bara att se det man gör!

Kram lillasyster

från NONNA

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...